Ekonomin väntar inte på politiken

Vem trodde, bara några veckor före valet, att valvakan skulle bli så rafflande och jämn? När den första prognosen kom under valnatten och visade hur jämnt det var, märktes det tydligt hur energinivån hos journalisterna i SVT:s valvaka steg.

Och jämnt blev det. Situationen påminner om valet 2018, som också gav ett mycket jämnt parlamentariskt läge. Den gången tog det 134 dagar från valdagen till dess att Stefan Löfven åter kunde tillträda som statsminister.

Förhoppningsvis kan erfarenheterna från den rekordlånga regeringsbildningen då bidra till att processen går snabbare den här gången. Man borde åtminstone ha lärt sig en del om hur ett komplicerat parlamentariskt läge kan hanteras.

Politiken kan vänta. Ekonomin gör det inte.

Valresultatet är nu klart. Men vilken konstellation som kommer att styra Sverige är fortfarande oklart. Regeringsbildningen kan ta tid. Ekonomin står däremot inte och väntar.

Och det finns faktiskt en del ljuspunkter. Konjunkturen ser ut att stärkas under de kommande åren. Tillväxten tar fart och arbetslösheten väntas så småningom falla. Det är ingen högkonjunktur vi går mot, men riktningen är åtminstone den rätta. Samtidigt vore det ett misstag att luta sig tillbaka.

Inflationen är inte besegrad

USA är kanske den tydligaste påminnelsen om det. Inflationen låg i augusti på 3,4 procent. Federal Reserve höjde dessutom styrräntan i september. Och den amerikanska tioårsräntan har nått 5 procent, nivåer vi inte sett sedan 2007.

USA har en stor statsskuld och fortsatt budgetunderskott. Staten behöver låna mycket pengar och investerarna kräver allt bättre betalt för att låna ut dem. När de amerikanska långräntorna stiger påverkas ränteläget också i andra delar av världen.

Det kan i slutänden märkas även i svenska bostadsföretags finansieringskostnader.

Lågt på ytan

Här hemma ser det betydligt lugnare ut. KPIF-inflationen ligger på 0,7 procent. Men den siffran är inte riktigt så enkel som den ser ut. Tillfälliga åtgärder, bland annat sänkt matmoms, lägre drivmedelsskatter och billigare kollektivtrafik, pressar just nu ned inflationen. Riksbanken har bedömt att effekten som mest kan uppgå till omkring 1,5 procentenheter.

När åtgärderna försvinner går effekten åt andra hållet. Det är också en förklaring till att Riksbanken, trots den mycket låga inflationen, inte har blåst faran över. Så sent som i augusti bedömde banken att en räntehöjning senare under året fortfarande var möjlig.

Låg inflation just nu är alltså inte samma sak som att inflationstrycket är borta.

Räntorna lever kvar i bolagens ekonomi

Och för fastighetsföretagen finns ytterligare en komplikation. Räntor slår igenom med fördröjning. Det syns tydligt i Sveriges Allmännyttas ekonomiska statistik. Sedan 2022 har bostadsföretagens räntekostnader mer än fördubblats. Och trots att ränteläget börjat sjunka låg kostnaden i princip kvar på samma höga nivå 2025 som året före.

Det kan låta märkligt. Men bostadsföretagen lägger inte om alla lån samma dag som Riksbanken ändrar styrräntan. Lån och räntesäkringar har olika bindningstider. När gammal och billig finansiering löper ut kan den därför fortfarande ersättas av dyrare lån.

Räntekostnaderna kan mycket väl minska framöver. Men att räkna med en återgång till tiden med negativ styrränta och extremt billig finansiering känns som en ganska dålig grund för en budget.

Taxorna tar ingen hänsyn till inflationen

Och räntorna är bara en del av bilden. VA, elnät, fjärrvärme och avfall är kostnader som bostadsföretagen har begränsade möjligheter att påverka. Man kan inte välja bort VA-systemet. Och det är svårt att byta elnät.

Här blir skillnaden mot den vanliga inflationssiffran slående. Elnätsavgifterna har på tre år ökat med omkring 26 procent. Den allmänna inflationen under samma period var omkring 5 procent. Även VA-taxorna fortsätter upp kraftigt och många kommuner höjer dem med tvåsiffriga tal.

Det är kanske den viktigaste poängen i allt detta. Ett lågt KPI eller KPIF innebär inte automatiskt att kostnadstrycket för ett bostadsföretag är lågt. Kostnaderna kan fortsätta stiga. På andra ställen.

Lite ljusare – men från ett pressat läge

Så trots att en del nimbusmoln tornar upp sig på en redan grå hösthimmel finns det skäl till försiktig optimism. Svensk ekonomi ser ut att förbättras. Tillväxten stärks och arbetslösheten väntas så småningom falla. Det är bra.

Men bostadsföretagen går in i återhämtningen från ett pressat utgångsläge. Räntekostnaderna är fortfarande höga. Taxor och avgifter fortsätter uppåt. Sverige är stort. Och på många orter tillkommer en helt annan utmaning: en åldrande befolkning, utflyttning och vakanser.

Valvakan är över. Men de ekonomiska frågorna försvinner inte med den. Räntekostnader, stigande taxor och stora skillnader mellan olika delar av landet finns kvar även när rösterna är räknade. Det är utmaningar som en kommande regering kommer att behöva förhålla sig till.

För ekonomin väntar inte på politiken.