- Analys
- 2026-03-18
- Sveriges Allmännytta
Det pågår just nu en av de största förändringarna av elsystemets regelverk på decennier. I lagrådsremissen Nya lagar om elsystemet presenteras ett helt nytt ramverk för hur elmarknaden ska fungera framöver.
En lagrådsremiss är i praktiken regeringens färdiga lagförslag, som skickas till Lagrådet för juridisk granskning innan det går vidare till riksdagen. Nästa steg är alltså att Lagrådet yttrar sig, därefter lämnar regeringen en proposition, och först då fattar riksdagen beslut.
Mycket i reformen är välkommet, men det finns delar som riskerar att få motsatt effekt mot det som egentligen är målet: ett effektivt, hållbart och kostnadseffektivt elsystem.
Energigemenskaper: Enkel idé – som fungerar
Energigemenskaper handlar i grunden om något ganska enkelt: att ge människor tillgång till el med låg klimatpåverkan till så låga kostnader som möjligt.
För våra medlemsföretag och deras hyresgäster handlar det om två saker. Dels att producera el lokalt, till exempel genom solceller, vilket ger låga produktionskostnader. Dels att använda elen där den produceras, vilket minskar belastningen på elnäten och därmed de kostnader som i dag driver upp elräkningen.
Det här är inte en framtidsvision. Det är något som redan sker i dag – genom IMD-lösningar och energigemenskaper som nu börjar etableras runt om i Sverige. Där IMD el (individuell mätning och debitering) är en etablerad modell där fastighetsägaren köper el gemensamt till fastigheten och sedan mäter och debiterar varje hushåll efter faktisk användning. Energigemenskaper är ett bredare begrepp, där som även innefattar produktion, delning och lagring av energi. IMD anser jag kan ses som en byggsten i en energigemenskap, men energigemenskaper omfattar mer, som lokal produktion, flexibilitet och gemensam optimering av energianvändningen.
Sveriges Allmännytta har sedan 2023 drivit att dessa lösningar behöver ges bättre förutsättningar. Vi har pekat på att energigemenskaper kan bidra till både lägre kostnader, ökad flexibilitet och ett mer robust elsystem. Vi har också varit tydliga med att regelverket måste utgå från hur förvaltning av flerbostadshus faktiskt fungerar.
Vad förändras – i praktiken?
För det första så vet man naturligtvis inte riktigt vad detta innebär innan det träder i laga kraft och prövas. Men jag försöker att sammanfatta de största förändringarna nedan:
1 Tydligare gräns mellan nätverksamhet och annan verksamhet
Det blir tydligare vad som räknas som nätverksamhet, vilket i praktiken påverkar möjligheten att dela el mellan byggnader.
Ett konkret exempel är ett bostadsområde med flera hus och gemensamma solceller. I dag kan elen i vissa fall delas inom området relativt enkelt. Med det nya regelverket kan samma lösning behöva anpassas om den anses likna nätverksamhet – till exempel genom att man inte längre får använda en gemensam intern struktur, eller att man måste söka tillstånd.
Det kan innebära att lösningar som tidigare varit tekniskt enkla behöver omdesignas juridiskt och affärsmässigt.
2 Ökade krav på mätning, rapportering och kundinformation
Kraven på hur el mäts och rapporteras skärps, och varje kundrelation blir tydligare reglerad.
I praktiken kan det innebära att ett bostadsbolag som i dag har ett relativt enkelt IMD-system behöver installera mer avancerad mätutrustning, hantera mer detaljerad data och tillhandahålla mer information till varje hyresgäst.
Ett exempel är att mätdata kan behöva rapporteras oftare och med högre precision, vilket ställer krav på IT-system och integrationer. För ett mindre bestånd kan detta innebära en tydlig kostnadsökning, både i investering och drift.
3 Stärkt rätt till elleverantörsval – även i gemensamma system
Hyresgäster får i större utsträckning rätt att välja egen elleverantör, även i fastigheter med gemensamma lösningar.
Den som väljer att avvika från en gemensam lösning förutsätts i regel också stå för de merkostnader som uppstår, till exempel för extra mätning, abonnemang eller administration.
I praktiken innebär detta ändå att systemet blir mer komplext. Ett IMD-system som tidigare hanterats samlat kan behöva hantera flera parallella lösningar. I ett flerbostadshus med solceller på taket kan det dessutom bli svårare att använda den lokala produktionen effektivt när elflöden och avtal inte längre hanteras gemensamt.
Det påverkar inte bara kostnadsfördelningen, utan även hur systemen kan optimeras.
4 Tydligare och mer långtgående balansansvar
Balansansvaret – kravet att produktion och användning alltid ska vara i balans – får en tydligare roll i systemet.
I praktiken innebär det att avvikelser mellan prognos och verklig användning får större ekonomisk betydelse. I ett samordnat system, som IMD eller en energigemenskap, kan elanvändningen styras så att den bättre matchar lokal produktion.
Om systemet i stället är uppdelat på många individuella aktörer blir det svårare att samordna. Då ökar risken för obalanser, vilket kan leda till högre kostnader för den aktör som bär balansansvaret – kostnader som i förlängningen påverkar slutkunden.
5 Införande av energidelning och nya aktörsroller
Lagförslaget introducerar ett ramverk för energidelning och nya roller, som exempelvis en organisatör av energidelning.
Det öppnar för nya typer av lösningar, där el kan delas mellan olika aktörer – till exempel mellan fastigheter eller inom ett område. Samtidigt innebär det att fler roller och ansvar ska definieras och hanteras.
Ett bostadsbolag kan till exempel behöva ta ställning till om man själv ska organisera energidelningen, eller om en extern aktör ska göra det. Det skapar nya möjligheter, men också nya frågor kring ansvar, affärsmodeller och riskfördelning.
Sammanfattande reflektion
Lagrådsremissen innebär att energigemenskaper och energidelning nu etableras som en del av det svenska elsystemet. Det är i sig en viktig förändring. Frågor som tidigare hanterats i utkanten av regelverket får nu en tydligare juridisk struktur och en mer central roll.
Samtidigt innebär förslagen att systemen blir mer formaliserade och att ansvar, roller och relationer delas upp på ett tydligare sätt. I praktiken innebär det både nya möjligheter och nya krav.
För allmännyttans medlemsföretag handlar det om en förändrad spelplan. Möjligheterna att arbeta med lokal produktion och energidelning ökar, men det gör också kraven på teknik, administration och anpassning till ett mer komplext regelverk.
Hur dessa delar balanseras kommer att vara avgörande för hur stort genomslag energigemenskaper och liknande lösningar får i praktiken.
Samtidigt är det tydligt att riktningen är rätt.
Att energigemenskaper nu får en tydlig plats i lagstiftningen, att lokal produktion och delning erkänns som en del av elsystemet, och att frågan om flexibilitet och systemnytta lyfts fram – det är viktiga steg i utvecklingen av ett mer modernt energisystem.
För allmännyttan innebär det att de lösningar som redan i dag testas och utvecklas – med fokus på lokal optimering, lägre kostnader och ökad robusthet – nu får bättre förutsättningar att växa.
Utmaningen framåt blir att säkerställa att regelverket inte bara möjliggör dessa lösningar i teorin, utan också fungerar i praktiken.
Men som helhet är detta ett steg i rätt riktning.
