- Krönika
- 2026-11-20
- Sveriges Allmännytta
Idag den 20 november är det Barnkonventionens dag, då vi särskilt uppmärksammar barns rättigheter.
När jag började jobba inom allmännyttan var det ingen självklarhet att det var en plats för en barnkulturfilosof som jag, en kulturvetare med inriktning mot barnkultur och filosofi. Men jag resonerade som så att många barn måste bo i allmännyttan – där finns det säkert sätt att bidra till att barns rättigheter tas tillvara.
Snart femton år senare kan jag konstatera att det var helt rätt tänkt. Det är få branscher som får möta människor så nära i deras vardag, och det betyder också att komma nära barnen.
”Bostadsbolag fattar varje dag beslut som påverkar barn. Men hur ofta ställer vi oss frågan vad besluten innebär för dem?”
Och barns rättigheter handlar inte bara om de stora och svåra besluten, de handlar också om vardagen.
Om gården där barnen leker. Om tryggheten i trapphuset. Om möjligheten att påverka sin närmiljö. Och förstås om rätten att få sina intressen beaktade om familjen riskerar att förlora sitt hem.
Bostadsbolag fattar varje dag beslut som påverkar barn. Men hur ofta ställer vi oss frågan vad besluten innebär för dem?
Allt fler avhysningar berör barn
Antalet barn som berörts av avhysning har ökat de senaste åren, vilket också har fått stor uppmärksamhet i media. Att förlora sitt hem är givetvis ytterst allvarligt – särskilt för ett barn.
Därför är det glädjande att vi också ser en ökning av antalet medlemsföretag som jobbar systematiskt för att förebygga avhysningar. När vi på Sveriges Allmännytta tidigare i år undersökte bostadsföretagens vräkningsförebyggande arbete var det cirka 85 procent av dem som uppgav att de har ett förebyggande arbete, och majoriteten samverkar med socialtjänsten i det arbetet.
Många företag gör alltså stora insatser för att särskilt barnfamiljer ska få behålla sina hem, men bara tre av tio uppger att de gör dokumenterade bedömningar av barnets bästa när en familj riskerar att vräkas.
Det betyder inte att de andra saknar ett barnperspektiv. Tvärtom finns det många fina exempel på omtanke, engagemang och lösningar som gör verklig skillnad. Men vi behöver bli bättre på att synliggöra och systematisera arbetet.
Men bostadsbolagen kan inte göra allt
Det är också tydligt att det förebyggande arbete som bostadsföretagen kan göra inte är tillräckligt. Föräldrarna behöver också ha möjlighet att uppfylla förutsättningarna att behålla bostaden. Här behövs annat stöd – kanske ett höjt bostadsbidrag för att stärka ekonomin, ett boendestöd eller en förvaltare för att kunna behålla hyresavtalet. Ibland handlar det om att få rätt vård. Psykisk ohälsa är vanligt hos dem som riskerar att förlora bostaden.
Att värna barnets rätt kräver också att samhället kan stödja föräldrarna i sitt huvudansvar att genomföra rätten till skälig levnadsstandard, som det uttrycks i Barnkonventionens artikel 27.
Artikel 27: Rätt till skälig levnadsstandard
Barn har rätt till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling. Huvudansvaret för detta ligger hos föräldrarna eller andra som är ansvariga för barnet, inom ramen för sin förmåga och sina ekonomiska resurser. Staten ska stödja föräldrarna i att genomföra rättigheten och ska vid behov tillhandahålla materiellt bistånd och stödprogram, särskilt i fråga om mat, kläder och bostad.
Vi måste lyssna på barnen
Men Barnkonventionen handlar förstås om mycket mer än att förebygga vräkningar.
Den handlar också om att lyssna på barnen. Om att låta dem vara med och påverka gården där de leker, miljön där de växer upp och platsen de kallar hemma, och mycket annat.
Under mina år i allmännyttan har jag mött så många engagerade människor som arbetar för att göra bostadsområden bättre för barn. Det gör mig både glad och hoppfull, och det bekräftar att en barnkulturfilosof absolut har en plats i allmännyttan.
Jag hoppas att vi fortsätter att se barnen, lyssna på dem och låta deras perspektiv göra skillnad i alla de små och stora beslut som formar deras vardag.