Direktivet om byggnaders energiprestanda är EU:s viktigaste lagstiftningsinstrument som syftar till att främja förbättringar av byggnaders energiprestanda inom Europeiska unionen som nu skärps. Inspel rörande skärpningen av direktivet på bland annat  befintliga byggnader, bostadshus samt miniminormer för energiprestanda (meps) från Parlamentet, Rådet och övriga intressenter.Parlamentets Industriutskott publicerade ett utkast till betänkande rörande förslaget till nytt Direktiv om byggnaders energiprestanda från december 2021. Bland annat föreslås att lokala aktörer såsom kommunala myndigheter, energibyråer och medborgarenergigemenskaper bör erkännas som centrala för att tillgodose nationella renoveringsbehov. Andra samarbetsåtgärder, såsom offentlig-privata partnerskap, bör också aktivt främjas och stödjas av länderna. Utöver finansiering och tekniskt stöd bör medlemsstaterna införa grannskaps- och närområdesstrategier för byggnadsrenovering och förnybar värme och kyla i sina nationella byggnadsrenoveringsplaner och aktivt främja dem. Utkastet säger också att Kommissionen bör bedöma om ytterligare EU-omfattande bindande minimistandarder för energiprestanda behöver införas (i stället för att det sker på nationell nivå).

Utskottet för Miljö har i oktober antagit ett yttrande som kommer att tas i beaktande. Föredraganden i Miljöutskottet menar att omvandlingen av EU:s byggnadsbestånd endast kommer att lyckas om där finns ett stort stöd från medborgarrna. För att göra renoveringar mer attraktiva föreslår han därför ett nytt finansiellt stödinstrument – en så kallad ”Pay-as-you-Save” – som ska garantera att återbetalningsnivå på relevant lån aldrig ska överstiga energibesparingarna. Beträffande djuprenovering bör dessa förvandla en byggnad till en nollutsläppsbyggnad eller ”det bästa resultat som en renovering som kostar upp till 50 procent av värdet på respektive byggnad skulle kunna sörja för”. Yttrandet understryker också lokala klimatskillnader och förhållanden som nödvändiggör ett skräddarsytt tillvägagångssätt för renoveringar, också när det gäller historiska byggnader och prioritering av renoveringar av offentliga byggnader som till exempel skolor och sjukhus. Man föreslår även en ”holistisk” definition av inomhusluftkvalitet.

Rådets ståndpunkt rörande direktivet

Rådet träffade en överenskommelse (allmän riktlinje) den 24:e oktober. När det gäller nya byggnader enades Rådet om följande:

  • Från och med 2028 ska nya byggnader som ägs av offentliga organ vara nollutsläppsbyggnader;
  • Från och med 2030 ska alla nya byggnader vara nollutsläppsbyggnader;
  • Undantag kan göras för vissa byggnader, bland annat historiska byggnader, platser för religionsutövning och byggnader som används för försvarsändamål.

Befintliga byggnader

Länderna kom överens om att införa minimistandarder för energiprestanda som motsvarar den maximala mängd primärenergi som byggnader får använda per m2 och år. Tanken är att detta ska leda till renoveringar och till en gradvis utfasning av de byggnader som har sämst prestanda och till en kontinuerlig förbättring av det nationella byggnadsbeståndet.

När det gäller befintliga byggnader som inte är bostadshus enades de om att fastställa olika maximitröskelvärden för energiprestanda på grundval av primärenergianvändningen. Tröskelvärdena fastställs på grundval av det nationella byggnadsbeståndets energianvändning den 1a januari 2020 och kan differentieras mellan olika byggnadskategorier.

Befintliga bostadshus

Rådet enades om att fastställa minimistandarder för energiprestanda på grundval av en nationell utvecklingsbana i linje med en progressiv renovering av landets byggnadsbestånd till nollutsläpp senast 2050, i enlighet med nationella byggnadsrenoveringsplaner.

Texten lägger till en ny kategori ”A0” i energicertifikaten, som motsvarar nollutsläppsbyggnader. Dessutom kommer länderna att kunna lägga till ytterligare en kategori ”A+”, som motsvarar byggnader som förutom att vara nollutsläppsbyggnader bidrar till

energinätet med platsbaserad produktion av förnybar energi. Byggnader ska överlag kunna rangordnas på en skala från A (bäst prestanda) till G (sämst prestanda) baserat på energiprestanda.

Rådets riktlinje fastställer också krav som säkerställer att alla nya byggnader är utformade för att optimera sin potential för solenergiproduktion. Länderna ska bygga ut lämpliga solenergianläggningar:

  • Senast den 31:a december 2026 på alla nya offentliga byggnader och byggnader som inte är bostadshus med en användbar golvyta på mer än 250 m2;
  • Senast den 31:a december 2027 på alla befintliga offentliga byggnader och byggnader som inte är bostadshus som genomgår en större renovering eller en totalrenovering, med en användbar golvyta på mer än 400 m2; och
  • Senast den 31:a december 2029 på alla nya bostadshus.


Mobilitetsinfrastruktur

Medlemsländerna enades även om krav på att tillhandahålla hållbar mobilitetsinfrastruktur, såsom laddningsstationer för elbilar och elcyklar i eller bredvid byggnader och kabeldragning för framtida infrastruktur. Texten inför också frivilliga renoveringspass för byggnader.

Byggnadsrenoveringsplaner

Slutligen enades medlemsstaterna om att utfärda nationella byggnadsrenoveringsplaner som innehåller en färdplan med nationella mål för 2030, 2040 och 2050 när det gäller den årliga energirenoveringstakten, det nationella byggnadsbeståndets primära och slutliga energianvändning samt dess minskningar av de driftsrelaterade växthusgasutsläppen. De första planerna ska utfärdas senast den 30:e juni 2026 och vart femte år därefter.

Miniminormer för energiprestanda

Även om miniminormer för energiprestanda (MEPS, Artikel 9) officiellt är en del av Rådets överenskommelse, framstår texten som svagare än Kommissionens ursprungliga förslag. Den skiljer tillvägagångssättet för bostadshus och andra byggnader och inför undantag och ytterligare flexibilitet. Texten indikerar också att tröskelvärden för maximal energianvändning och ”nollutsläppsbyggnadsstandarder” kommer att definieras nationellt, vilket väckt frågor. Överenskommelsen anses vara en skör kompromiss och en grupp länder, däribland Frankrike, gick ut med reservationer i samband med antagandet.

Andra inspel rörande direktivet

Intressenter har också kommit med inspel till förhandlingarna, till exempel genom olika rapporter, däribland en som visar på vikten av elektrifiering via värmepumpar för avkarbonisering av byggnader.

Kommissionen har den 30:e november publicerat en analys över ländernas existerande renoveringsstrategier och relaterad politik. Den diskuterar bland annat Sveriges initiativ inom den ”smarta byggda miljön”, olika strategiska innovationsprogram, samt ”viable city”-projektet, och noterar att det i Sverige införts stöd för att uppmuntra renovering och energieffektivisering av hyresfastigheter i områden med socioekonomiska utmaningar. Under området för förbättringar pekar Kommissionen på ytterligare investeringsbehov och en budgetfördelning som skulle kunna definieras mer i detalj.

Direktivets påverkan på Sveriges Allmännyttas medlemmar

Direktivet om byggnaders energiprestanda påverkar Sveriges Allmännytta genom effekter på plan- och bygglagstiftningen och regelverket om energideklarationer. Många intressenter menar att Rådets överenskommelse urvattnar Kommissionens förslag vad gäller energistandarder. Detta skulle i sin tur kunna leda till ytterligare höjningar av energiräkningarna, med risk för att konsumenter inte ska kunna värma sina hem, och motverka klimatambitionerna. Andra anser att Rådet inte i tillräckligt hög grad stödjer upprättandet av så kallade medborgarenergigemenskaper – där finns fortfarande byråkratiska hinder. Slutligen insisterar många av de europeiska intresseorganisationerna på att en livscykel-bedömning av utsläpp från byggnader måste integreras i texten ännu tydligare. Ett stegvis tillvägagångssätt med en tydlig tidslinje krävs. Parlamentet beklagar att Rådets ståndpunkt inte stöder ett EU-enhetligt-system för minimiprestanda, utan föredrar nationella vägar utan tydliga efterlevnadsmekanismer.

De interinstitutionella förhandlingarna mellan Parlamentet, medlemsstaterna och Kommissionen ska inledas i januari 2023 under det svenska ordförandeskapet och de väntas bli kniviga på grund av komplexiteten och det intresse Rådets ståndpunkt har väckt. Sverige har tidigare sagt att överlappande eller motstridiga bestämmelser beträffande kraven på renovering bör undvikas och att hänsyn bör visas inför nationella specificiteter.