i) ett gradvis införande av obligatorisk minimiprestanda i byggnader (offentliga och privata),
ii) en bedömning av former/ramar för energiprestandacertifikat,
iii) införandet av ett byggnadsrenoveringspass, samt
iv) införandet av en standard för ”djuprenovering”.
Kommissionen begrundar också huruvida begrepp som ”nollutsläppsbyggnader fram till 2050” bör definieras i det nya Direktivet och om bestämmelserna om långsiktiga renoveringsstrategier bör ändras. Enligt en första färdplan granskar Kommissionen också tidslinjen och graden av flexibilitet som bör ges till länderna. Ett alternativ är att börja med skärpta krav på specifika byggnadstyper, till exempel offentliga byggnader eller kontorsbyggnader, och sedan utvidga kraven till andra byggnader. Vad som ska gälla för bostadshus, till exempel vid byte av ägare, är också föremål för bedömning.
Vad gör Sveriges Allmännytta?
Sveriges Allmännytta har fört fram en rad synpunkter till Europeiska kommissionen under översynen. Bland annat att det viktigaste styrmedlet för att öka energieffektiviseringstakten är bättre tillgång till finansiering. Många energieffektiviseringsåtgärder som är samhällsekonomiskt lönsamma genomförs inte idag på grund av att de inte är företagsekonomiskt lönsamma.
Vi har också tryckt på att beakta de olika förutsättningar som råder i olika delar av EU. Energisystem, klimat- och byggnadstekniska lösningar skiljer väsentligt mellan EUs medlemsstater. Inom EU står byggnader för 40 procent av den totala energianvändningen och för 36 procent av energirelaterade utsläpp av växthusgaser. I Sverige ser det dock annorlunda ut, här står bygg- och fastighetssektorn för 33 procent av den totala energianvändningen och för 21 procent av växthusgasutsläppen, varav ungefär hälften av dessa utsläpp kommer från själva byggverksamheten. Därför är nationell anpassning av EUs regelverk helt avgörande för en lyckad och trovärdig implementering av EPBD. EU bör sätta de övergripande målsättningarna och ramverken och sedan måste det vara upp till medlemsstaterna att implementera detaljerade styrmedel för att uppnå dessa.
Sveriges Allmännytta har även uppmärksammat EU-kommissionen på att bygg- och fastighetsbranschen har mycket långa ledtider för investeringar och beslut. Ett renoveringsprojekt omfattar ofta ett antal flerbostadshus som i olika etapper upprustas och detta tar flera år att genomföra från projekteringsfas till slutbesiktning. Det är därför viktigt att regelverk är stabila och inte ändras för ofta. Snabba ändringar av regelverk skapar osäkerheter och fördyrningar vilket också leder till sämre möjligheter att uppnå klimat- och energieffektiviseringsmål.
Vi anser också att EU-kommissionens ambition att minska energianvändningen med 60 procent i samband med så kallade djuprenoveringar måste sättas i relation till byggnaders befintliga energianvändning. Den genomsnittliga energianvändningen för flerbostadshus i Sverige är relativt god och har minskat med 13 procent de senaste tio åren. Det har gjorts och görs mycket redan idag för att minska energianvändningen i svenska flerbostadshus. Många byggnader har väl isolerade klimatskal och en effektiv drift. Att ytterligare isolera dessa byggnader innebär höga kostnader jämfört med länder där byggnader har sämre klimatskal (med dålig isolering, englasfönster med mera).
Sveriges Allmännytta har avslutningsvis uppmärksammat EU-kommissionen på att det finns krav i EPBD och EED (Energieffektiviseringsdirektivet) som innebär dubbelarbete vilket inte är kostnadseffektivt. I EED finns ett krav på energikartläggning i stora företag som ska genomföras vart fjärde år (av en certifierad energikartläggare) medan det finns krav på genomförande av energideklarationer vart tionde år (av certifierade energiexperter) i EPBD.
Sveriges Allmännytta har därför föreslagit att kommissionen ser över dessa artiklar och samordnar direktiven på ett sätt så att fastighetsägare inte drabbas av dubbla krav i samband med revideringen.
