Den statliga inkomstskatten uppgår för inkomståren 2019 och 2020 till 21,4 procent. Från och med 2021 är den 20,6 procent.

Som utgångspunkt skattar företag för sina intäkter minus avdragsgilla kostnader. Det finns också möjlighet att påverka den skattepliktiga inkomsten med koncernbidrag och vissa bokslutsdispositioner. Reglerna för vad som är skattepliktiga inkomster och avdragsgilla utgifter finns huvudsakligen i Inkomstsskattelagen. Via Skatteverkets rättsliga vägledning finns såväl själva lagen som ytterligare anvisningar.

För att få fram det skattepliktiga resultatet måste ett antal justeringar göras av det redovisade resultatet. Några av dessa justeringar har stor påverkan och berör i första hand fastighetsförvaltande företag.

Reparationer, underhåll och värdeminskning

Företag som redovisar enligt K3-regelverket måste tillämpa komponentavskrivning på sina byggnader. Det innebär vanligtvis att de redovisade kostnaderna för reparationer och underhåll blir mindre och att avskrivningarna blir större än de skattemässigt tillåtna. Hyreshus och småhus får som huvudregel skrivas av med 2 procent per år skattemässigt. Ny-, till- och ombyggda hus som färdigställs från och med 1 januari 2017 får därutöver skrivas av med ytterligare 2 procent per år under de första sex åren (primäravdrag). Ytterligare information om värdeminskningsavdrag finns att läsa på Skatteverkets rättsliga vägledning.

Utgifter som aktiveras som komponenter kan dras av skattemässigt om de inte förbättrar eller förändrar byggnadens ursprungliga standard. Det innebär att redovisningen av reparationer och underhåll normalt stämmer relativt väl överens med skattemässigt tillåtna avdrag för företag som tillämpar K2-regelverket. Därutöver får vissa utgifter för ändringsarbeten som man normalt kan räkna med i näringsverksamhet som bedrivs i lokalerna dras av skattemässigt även om de aktiveras i redovisningen, det så kallade utvidgade reparationsbegreppet (URB). Mer om detta finns att läsa via Skatteverkets rättsliga vägledning.

Räntor

Från och med inkomståret 2019 begränsas rätten att dra av räntekostnader. Begränsningen sker enligt den så kallade EBITDA-regeln som innebär att avdragsmöjligheterna baseras på ett företags skattemässiga rörelseresultat före räntor, skatter, av- och nedskrivningar.

Utrymmet för att göra avdrag uppgår till 30 procent av EBITDA. Reglerna innehåller även en förenklingsregel som innebär att ett negativt räntenetto får dras av upp till 5 miljoner kronor. Ett sådant avdrag får göras i stället för ett avdrag med 30 procent av avdragsunderlaget enligt EBITDA-regeln. I och med att dessa regler trädde i kraft infördes även ett primäravdrag för värdeminskning på sammanlagt 12 procent under de första sex åren från det att hyreshuset byggts klart – se stycket  på denna sida om  Reparationer, underhåll och värdeminskning.

I och med införandet av den så kallade EBITDA-regeln ändrades även de regler som begränsar möjligheterna till avdrag för räntor inom en intressegemenskap – för kommunägda företag gäller detta till exempel räntor som betalas till kommunen. Tidigare gällde att en förutsättning för avdragsrätt var att lånet till huvudsaklig del var affärsmässigt motiverat.

Från och med 2019 gäller att ränteutgifter på interna skulder inte får dras av om skuldförhållandet uteslutande eller så gott som uteslutande har uppkommit för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån.