Åsa Schelin, boendeexpert på Sveriges Allmännytta, var med på ett hembesök hos en samlande hyresgäst när hon arbetade med störningsärenden och uthyrning på bostadsbolaget Huge i Huddinge.

– Det var så oerhört sorgligt. Hon hade lyckats göra rent diskbänken, så där fanns plats att laga mat och diska och så. Men det var bara en smal skurad gång fram till diskbänken. På sidorna var det mörkgrått av smuts och på hela resten av golvet låg det pryttlar överallt, huller om buller, berättar hon.

– Men om du hade sett henne på stan skulle du aldrig kunnat gissa att det var en sådan misär hemma hos henne. Det gav mig på något sätt en känsla av att det hade kunnat vara jag. Om förutsättningarna hade varit fel så hade det kunnat vara jag.

Både medmänsklighet och tydlighet

Kvinnan hade tidigare fått en rättelseanmaning av Huge eftersom lägenheten bedömdes vara vanvårdad. Men hon hade inte lämnats ensam med det stora arbetet. Huges boendekonsulent hade lagt upp en steg-för-steg-plan och också hjälpt till med gallringen.

– Samtidigt gäller det att som bostadsbolag finna rätt balans mellan medmänsklighet och tydlighet, framhåller Åsa Schelin.

– Även om man hjälper hyresgästen så måste man också säga att ”såhär står det i hyreslagstiftningen, och såhär måste man göra för att ta hand om sin lägenhet. Och det har inte du gjort. Så du kommer att bli av med din lägenhet om du inte åtgärdar det här i tid”.

Alla vill inte ta emot stöd

Åsa Schelin påpekar också att allt stöd – även det som kan erbjudas av socialtjänstens boendestödjare – är frivilligt.

– Vi har ju en lagstiftning där människor inte får tvingas till vård, hjälp och stöd, och det finns ju bra skäl till det här starka skyddet för integriteten. Men samtidigt är det frustrerande när människor som behöver hjälp inte vill ta emot den.

Kvinnan i Huges lägenhet blev till slut av med sitt kontrakt, trots att boendekonsulenten även gjort upp en plan för de kontakter som kvinnan kunde ta med socialtjänsten och sjukvården.

– Men hon orkade inte ta emot det. Hon orkade inte säga ja. Så tyvärr blev det så att hon fick flytta därifrån sedan. Även om man har som målsättning att en person ska kunna bo kvar så lyckas det inte alltid, konstaterar Åsa Schelin.

Cirka 2,5 procent drabbade

I SVT-dokumentären Samlarna understryker forskaren och psykologen Volen Ivanov att det är viktigt att skilja på hobbysamlande och den samlarproblematik som på engelska kallas hoarding disorder, och som beräknas drabba omkring 2,5 procent av befolkningen.

– Det blir sällan problem eller negativa konsekvenser av vanligt samlande, till skillnad från samlarsyndrom, berättar han i dokumentären.

– Det kanske mest extrema är att personer dör till följd att av de blir levande begravda av sina saker.

I Stockholm finns ett särskilt samlarteam som är inriktat på att stödja personer som behöver hjälp att gallra bland sina saker. Det startades av boendestödjaren Johan Ågren, som också medverkar i SVT-dokumentären och har specialiserat sig på att hjälpa personer med samlarsyndrom.

Både Volen Ivanov, Johan Ågren och Åsa Schelin hör till föreläsarna på Sveriges Allmännyttas nätverksträff om sociala frågor i boendet den 19 mars (mer om detta nedan).