I korthet innebär överenskommelsen att

• Kameraövervakning kan komma ifråga för att förebygga brott och förhindra olyckor.
• Den får endast förekomma när alla andra möjligheter att komma till rätta med problemen är uttömda.
• Den får aldrig förekomma inne i lägenheter.
• Den får inte förekomma i entréer, trapphus och hissar, förutom i vissa undantagsfall. Det är till exempel vid allvarlig skadegörelse, inbrott eller allvarligt våld.
• Även för kameraövervakning i exempelvis soprum, tvättstugor och garage krävs att det finns en problembild som motiverar övervakningen.
• Tiden för kameraövervakning ska begränsas i alla situationer.

Branschöverenskommelsen bygger på gällande lagstiftning och praxis. Den innehåller dessutom en rad förtydliganden som stärker hyresgästernas integritet jämfört med gällande lagstiftning. Exempel på det är tydliga instruktioner kring hur problembilden ska analyseras och exempel på när kameraövervakning kan komma ifråga.

– Det handlar inte om att införa någon generell kameraövervakning i bostadsfastigheterna. För att sätta upp kameror i trapphuset krävs mycket speciella skäl och det är naturligtvis aldrig aktuellt att sätta upp kameror inne i lägenheterna, säger Carina Knapp-Svedberger, jurist på SABO.

Branschöverenskommelsen tillåter inte upptagning av ljud. Det måste också vara tydligt att övervakningen ske, var, när och varför. Den ska även utvärderas fortlöpande.