Rapporten lyfter frågor som hur bostadsbolagen anpassar sig till förändringarna? Vilken roll spelar kommunerna? Hur samarbetar olika aktörer för en socialt hållbar samhällsutveckling med fluktuerande befolkning? Den innehåller också interaktiva kartor som möjliggör snabba jämförelser inom och mellan länderna.

Huvudslutsatser

I rapporten listas följande slutsatser:

• Det finns en tydlig skillnad i närvaron av offentliga, kooperativa och ideella bostadsorganisationer mellan kommunerna i de olika urbaniseringskategorierna: större städer, mindre städer, förort och landsbygdskommuner. I korthet, det finns mer än dubbelt så många allmännyttiga, kooperativa och ideella bostäder per capita i de nordiska städerna jämfört med landsbygden.

• Mellan 2001 och 2021 ökade den totala befolkningen i de nordiska länderna med cirka 3,4 miljoner människor. Detta har påverkat alla tre urbaniseringskategorierna, även om ökningen i landsbygdskommunerna var minimal med endast 2,3 procent i genomsnitt.

• Befolkningen i arbetsför ålder (15–64 år) ökade med 1,5 miljoner människor i de nordiska länderna mellan 2001 och 2021. Ökningen var dock främst knuten till större och mindre städer samt förorter. I landsbygdskommunerna med en befolkningstäthet under 50 har den minskat med mer än 8 procent.

• I alla fem nordiska länderna växer gruppen av personer över 65 år ännu snabbare. Mellan 2001 och 2021 har gruppen äldre vuxit med mer än 40 procent i alla urbaniseringskategorier på nordisk nivå. Som ett resultat av detta har försörjningskvoten ökat avsevärt i hela Norden. För varje person som är 65 år eller äldre finns det nu 3,1 personer i arbetsför ålder, jämfört med 4,2 år 2001. Balansen är mest alarmerande i de mest glesbefolkade landsbygdsområdena, där det bara finns 2,3 personer i arbetsför ålder för varje person i åldern 65 år och uppåt.