Detaljhandelns utökade ansvar ska förebygga avfall och göra det möjligt för verksamheterna att samordna upphandlingen av sina avfallstjänster. För mindre verksamheter i flerbostadshus kan reglerna däremot göra avfallshanteringen mer komplicerad, menar lokalexperten Martin Ingvarson.

– Lagstiftningen verkar vara utformad med större verksamheter i åtanke, till exempel butikskedjor med verksamhet i flera kommuner. Där kan det finnas vinster med att samordna avfallshanteringen. Men för mindre verksamheter som delar avfallsutrymmen med boende och andra verksamheter ser förutsättningarna annorlunda ut, säger han.

Delat miljörum med boende

Många detaljhandelslokaler ligger i bottenvåningen på flerbostadshus, där olika verksamheter och boende ofta delar miljörum för sin avfallshantering, konstaterar Martin Ingvarson.

– De utrymmena är utformade efter fastighetens samlade behov och de fysiska förutsättningarna på platsen. När butikernas avfall ska hanteras separat kan det därför uppstå praktiska problem, eftersom fler kärl då behöver få plats i de redan trånga miljörummen. I vissa fall kan separata utrymmen behöva ordnas för lokalhyresgästerna, men i befintliga fastigheter finns sällan sådana ytor tillgängliga.

Olika regler i samma utrymme

Problemet blir särskilt tydligt när flera olika typer av verksamheter finns i samma fastighet, påpekar han.

– En butik kan ligga vägg i vägg med en restaurang, en frisör eller en vårdmottagning, samtidigt som det finns bostäder i samma byggnad. Då kan olika regler gälla för de verksamheter som använder samma avfallsutrymme.

Alla verksamheter som är samlokaliserade med bostäder ska enligt förpackningsförordningen ha möjlighet att sortera sitt förpackningsavfall tillsammans med fastighetens bostadshyresgäster. För kommunalt avfall, som exempelvis matavfall och restavfall, skiljer sig reglerna däremot åt beroende på vilken verksamhet som bedrivs.

– En frisör omfattas av kommunens insamling, medan en tobaksbutik i lokalen bredvid räknas som detaljhandel och behöver anlita en privat avfallsaktör. Det innebär att verksamheter som ligger sida vid sida och delar avfallsutrymme behöver lägga avfallet i olika kärl och ha olika insamlare, säger Martin Ingvarson.

Kan bli mer komplicerat och kostsamt

Porträttbild på Patrizia Finessi

Det kan därför innebära fler kärl och abonnemang, fler transporter, ombyggda miljörum, ändrade hyresavtal och mer administration.

– Nyttan med nya krav behöver vägas mot kostnaderna och de praktiska konsekvenserna, menar Patrizia Finessi, miljöexpert på Sveriges Allmännytta.

– Verksamheter i samma fastighet bör kunna dela kärl med varandra och med de boende, oavsett vilken typ av verksamhet det är. Så fungerar det redan för förpackningsavfall, och det är både enklare och mer effektivt. Dagens regler för detaljhandeln riskerar i stället att göra avfallshanteringen mer komplicerad och kostsam utan motsvarande miljönytta.

Kort om kommunalt avfall och förpackningsavfall

Kommunalt avfall

Kommunalt avfall är hushållsavfall och verksamhetsavfall som liknar hushållsavfall, exempelvis matavfall, restavfall, förbrukat matfett, returpapper och kontorspapper. Alla verksamheter ska själva ta hand om följande kommunala avfall:

  • Returpapper (trycksaker)
  • Förbrukat kontorspapper
  • Förbrukat matfett

Förpackningsavfall

Verksamheter som är samlokaliserade med bostäder kan använda samma fastighetsnära insamling av förpackningar som de boende. Det gäller förpackningar av papper, plast, glas och metall som omfattas av producentansvar. Verksamheten måste dock anmäla till kommunen att den vill använda den gemensamma insamlingen.