– Det finns områden som är gråzoner och som behöver tolkas, därför behöver vi tid för att göra en vägledning, säger Patrizia Finessi, miljöexpert på Sveriges Allmännytta.

– Än så länge är det till exempel oklart om det farliga avfall som uppstår i lägenheter, som till exempel uttjänta vitvaror, är att betrakta som hushållens farliga avfall eller som ett verksamhetsavfall. Detta får vi återkomma med.

Två miljoner ton avfall

Reglerna kring farligt avfall – som uppgår till över två miljoner ton per år i landet – skärptes den 1 november i år. Naturvårdsverket bedömer att omkring en miljon företag och verksamheter berörs av regelförändringarna.

Numera ska alla verksamheter som producerar, transporterar, samlar in, behandlar eller handlar med farligt avfall rapportera in uppgifter till ett nytt avfallsregister hos Naturvårdsverket. Tidigare har uppgifterna endast behövt vara antecknade hos verksamheterna och redovisas först på begäran av en tillsynsmyndighet.

Som farligt avfall räknas exempelvis elektronik, lysrör, färgrester, uttjänta batterier och olika kemikalier.

– Hushållens farliga avfall dock är ett kommunalt ansvar och måste därför skiljas från det farliga avfall som uppstår i bostadsbolagens verksamhet, säger Patrizia Finessi.

– Det gäller oavsett om fastighetsägaren tillhandahåller källsortering av farligt avfall – som elektronik, batterier och ljuskällor – eller om fastighetsägaren tar hand om dumpat farligt avfall som kan härröra från hushållen.

Vissa bostadsföretag kör farligt avfall

Det är bara kommuner, och transportörer som kommunerna anlitar, som får hämta det farliga avfallet. Vissa bostadsföretag har också tillstånd från sin kommun att själva transportera hushållens farliga avfall till en återvinningscentral.

De som transporterar bort det farliga avfallet från fastigheten ska upprätta ett transportdokument, och det gäller också de bostadsföretag som kör iväg det farliga avfallet i egen regi.

– Tänk på att det alltid är den lokala tillsynsmyndigheten, det vill säga miljökontoret i er kommun, som tolkar lagstiftningen. Kontakta därför dem för en bedömning kring anteckningsskyldigheten, råder Patrizia Finessi.