Mitt i händelsernas centrum stod Kicki Strandh, kommunikationsdirektör i Sundsvalls kommun.

– Det var faktiskt ganska overkligt. Att helt plötsligt, utan förvarning, ha hela Sveriges ögon på oss var en väldigt speciell upplevelse, säger hon.

När tillslaget genomfördes var informationen begränsad samtidigt som frågorna var många. För kommunikationsorganisationen handlade det om att hantera den akuta situationen och försöka skapa en bild av vad som hade hänt.

I efterhand har Kicki och hennes kollegor också analyserat vad organisationen hade kunnat göra innan krisen var ett faktum.

– Mycket av vår analys efter den akuta händelsen har handlat om hur vi hade kunnat se att något sådant här kunde hända – och hur vi hade kunnat arbeta bättre med riskhantering.

Från akut kris till långsiktigt förtroendearbete

Kicki Strandh har arbetat som kommunikationsdirektör i Sundsvalls kommun i fyra år. Tidigare var hon kommunikationschef på Mittuniversitetet i nästan tio år och har även en bakgrund som konsult inom digital kommunikation.

Den 10 november är hon en av föreläsarna under Sveriges Allmännyttas kurs Kriskommunikation. Där berättar hon om arbetet när kommunen plötsligt hamnade under hårt medietryck, men också om vad som händer efter den mest akuta fasen.

– Under föreläsningen kommer jag att berätta om hur vi arbetade i den akuta krisen, både framgångsfaktorer och misstag. Men jag vill också lyfta blicken och reflektera över hur vi hade kunnat förutse och förebygga situationen, och hur vi försöker arbeta för att bygga upp ett förtroende som har naggats i kanten.

För allmännyttiga bostadsbolag kan erfarenheterna vara relevanta även om nästa kris ser helt annorlunda ut. En svår situation kan uppstå snabbt, men konsekvenserna för organisationens förtroende och kommunikation kan behöva hanteras under betydligt längre tid.

Lärdomar från när det faktiskt händer

För Kicki är en viktig del av kriskommunikation därför att lära av både egna och andras erfarenheter. I en omvärld som präglas av stor osäkerhet ser hon ett behov av att vara bättre rustad även för situationer som inte går över på några dagar.

– Det viktigaste är kanske att få med sig både konkreta verktyg och nya perspektiv på hur vi kan förbereda oss, agera och lära av det som händer.

Själv ser hon erfarenhetsutbytet som särskilt värdefullt.

– Det finns så mycket att lära av varandra, inte minst när det gäller kriskommunikation, där vi ofta ställs inför liknande utmaningar men i väldigt olika sammanhang.