För 75 år sedan samlades representanter från ett antal allmännyttiga bostadsföretag i Malmö och bildade det som idag är Sveriges Allmännytta.

Allmännyttiga bostadsföretag var resultatet av den bostadssociala utredningen som tillsattes 1933 för att komma till bukt med bostadsbristen, trångboddheten och den usla bostadsstandarden. Utredningens första lösningar med barnrikehus hade inte gett mersmak, de ledde till socioekonomisk segregation och utpekande. Utredningen tog bestämt avstånd från idén att bygga bostäder med lägre hyror som förbehålls vissa grupper med låg betalningsförmåga. I slutet av 1940-talet föddes idén om en allmännytta för alla, vilket också blev den svenska politiken. Flertalet kommuner – oavsett politisk majoritet – bildade egna allmännyttiga bostadsföretag.

De första 25 åren var det fokus på att bygga, trots att den ekonomiska utvecklingen i Sverige gick starkt framåt så var det fortsatt bostadsbrist och låg bostadsstandard i det befintliga beståndet på 1960-talet. Det var dyrt att bygga och för att kunna hålla både en hög byggtakt och hålla nere kostnader så blev ett industriellt byggande nödvändigt. Med miljonprogrammet fick Sverige bukt med både bostadsbrist och boendestandard. På 1970-talet började bostadsföretagen i stället stå med tomma lägenheter och energikrisen ledde till höga elpriser.

Fokus flyttades från att bygga till att förvalta och ta hand om både hus och hyresgäster. Att få människor att trivas i sina lägenheter och bostadsområden samt att minska energiförbrukningen.

1990-talet präglades av ekonomisk kris och en stor förändring av bostadspolitiken vilket ändrade förutsättningarna för alla bostadsföretag. De stöd som funnits för att bygga försvann, skatteomläggningen drog upp hyresnivåerna och på orter där företag fick lägga ner sin verksamhet stod bostadsbolagen med tomma lägenheter.

Under 2000-talet blir allmännyttan ifrågasatt, frågan om vad allmännyttan ska vara och hur den ska styras diskuteras. Då handlade det om hur relationen mellan kommunerna och de allmännyttiga bostadsföretagen förhöll sig till EU:s statsstödsregler. Efter mycket utredningsarbete och debatt satte regeringen Reinfeldt ner foten. Vissa anpassningar skulle göras till EU-reglerna, men allmännyttan skulle precis som tidigare erbjuda bostäder för alla. Det blev också riksdagens beslut i och med att Allbolagen klubbades igenom och började gälla 2011.

På 2010-talet blev det åter fokus på att bygga – och att pressa de höga byggpriserna. Hållbarhetsfrågorna har tagit allt större plats och allmännyttan har gjort stora framsteg att minska sin energianvändning genom Skåneinitiativet och att minska sitt klimatavtryck genom Klimatinitiativet.

Mycket har hänt på 75 år i vår omvärld. Idag är inte minst den geopolitiska situationen annorlunda och därför är skyddsrummen en viktig fråga för bostadsföretagen idag. Vi har demografiska förändringar och olika marknadsförutsättningar. Det innebär att en del företag behöver bygga medan andra har många vakanser och kan behöva riva. Men även bolag i större städer har problem med vakanser efter stora renoveringar i sämre lägen med höga hyror. Allmännyttan måste fortsatt verka för att hålla nere byggkostnaderna. Att bostadsbidraget höjs och omfattar fler målgrupper är viktigt för att alla hushåll ska kunna leva i en god bostad. De allmännyttiga bostadsföretagen måste kunna bedriva verksamheten på ett hållbart sätt för kommande generationers bästa.

Att stå stadigt i förändring har alltid varit vår styrka. I dag, med nya utmaningar och möjligheter, fortsätter Sveriges Allmännytta att vara en stark röst för sina medlemsföretag med en tydlig agenda för framtiden.

Sveriges Allmännyttas kongress uppmanar Sveriges regering att skyndsamt ta fram lagförslag som gör att allmännyttiga bostadsföretag undantas från Lagen om offentlig upphandling, LOU. Lagen är starkt kostnadsdrivande och snedvrider konkurrensen på bostadsmarknaden. Även om denna ändring genomförs ska EU:s grundläggande principer om öppenhet och transparens självklart följas. De allmännyttiga bostadsföretagen omfattas av offentlighetsprincipen, vilket säkrar full insyn.

Idag måste allmännyttiga bostadsföretag upphandla enligt LOU. Detta trots att de drivs enligt affärsmässiga principer. Det innebär att det tar längre tid och blir dyrare att bygga för allmännyttan jämfört med privata bostadsföretag. Detta gör att konkurrensen snedvrids till de privata bostadsbolagens fördel.

Ett exempel på kostnadsdrivande effekter är överprövningar vid upphandlingar. Även en korrekt utförd upphandling kan överprövas. Att ett bolag får rätt i domstol hjälper inte. Upphandlingen har ändå behövt stå stilla under en längre tid vilket ökar kostnaderna. Ökade kostnader leder till högre hyror för hyresgästerna i ett redan ansträngt ekonomiskt läge.

Men det måste inte vara så här. Utredningen om en socialt hållbar bostadsförsörjning har konstaterat att LOU gör det svårare för allmännyttiga bostadsföretag att bidra till bostadsförsörjningen. Därför har utredningen föreslagit att LOU ändras så att en organisation som verkar på normala marknadsmässiga villkor, har ett vinstsyfte och bär sina egna förluster inte ska behöva omfattas av LOU. Det skulle innebära att allmännyttiga bostadsbolag kan undantas från de kostnadsdrivande reglerna.

Utredningarna är redan gjorda – nu är det dags för handling.