- Energi
- 2026-11-16
- Sveriges Allmännytta
För 30 år sedan föddes idén om att göra avgifterna för värme, vatten, el och avfall mer synliga och jämförbara. Sedan dess har Nils Holgersson-rapporten varje år flugit över Sverige och visat på kostnadsskillnaderna mellan kommunerna.
– Det började med ett examensarbete och ett initiativ från Solveig Larsson, som faktiskt jobbade hos både Fastighetsägarna och Hyresgästföreningen.
Det berättade Thomas Folkesson och Owe Andersson när Nils Holgerssons underbara taxeresa genom Sverige firade sitt 30-årsjubileum. De var båda med 1996 när resan startade.
– Vi ville tydliggöra taxorna och få någon slags benchmarking. Systemet var vid den här tiden i huvudsak ett monopol, men 1996 avreglerades elmarknaden och ingen visste riktigt hur den skulle utvecklas.
Sedan dess har kostnaderna för värme, vatten, el och sophantering ökat 170 procent – nästan tre gånger mer än inflationen.
Varför har de ökat så mycket? Den frågan ställdes till en panel av representanter för de olika samhällstjänsterna.
Fyra faktorer påverkar
Pär Dalhielm, vd på Svenskt Vatten, svarade med att räkna upp fyra faktorer som påverkat va-sektorn:
– Det första är att systemen nått sin tekniska livslängd, nu behöver allt antingen repareras eller bytas ut. Det andra är klimatförändringarna som påverkar både vattenkvalitet och volymer, där det både blir för lite och för mycket. Det tredje är ökade krav på rening av läkemedel, mikroföroreningar och kemikalier som PFAS. Det fjärde är beredskapsfrågan och vilken robusthet vi ska ta höjd för.
Åsa Pettersson, vd på Energiföretagen, nämnde geopolitiska faktorer.
– Rysslands invasionskrig i Ukraina ledde till kraftigt ökade priser på biobränsle, vilket gett ett tufft kostnadstryck på fjärrvärmen.
Hennes medskick till politikerna var att energiskatten på el borde sänkas – något som ingen i den efterföljande politiska panelen nappade på.
Dyrt att byta ut för tidigt
Anja Alemdar, chef för Public Affairs på Vattenfall, framhöll att branschen inte underinvesterat eller underlåtit att göra investeringar i tid.
– Man gör investeringar i cykler. Det är dyrt att byta ut saker för tidigt. Nu är stora delar av elnätet i ett fönster där mycket måste bytas ut. Dessutom kräver elektrifieringen mer av elnät, elproduktion och infrastruktur.
Hon betonade också att flera faktorer som driver kostnader finns kvar också om man blickar framåt.
– Byggkostnadsindex har gått upp enormt mycket mer än inflationen och det är väldigt mycket dyrare att köpa komponenter och system än det var för fyra år sedan.
Önskat bidrag till fastighetsägare
Jenny Westin, senior rådgivare på Avfall Sverige, lyfte på locket till frågan om statliga stöd.
– Nu ska vi rulla ut ett helt nytt förpackningssystem, och det kostar för kommunerna, men också för fastighetsägarna som måste investera i nya utrymmen för att få plats med sorteringen. Vi tycker att det varit på sin plats med ett statligt bidrag också till fastighetsägarna.
Hon framhöll också att branschen borde bli bättre på att förklara vad man får för pengarna – och att föra dialoger.
– Vi är faktiskt på gång nu med en avfallsdialog, lite inspirerad av Prisdialogen för fjärrvärme, berättade Jenny Westin.

Branschpanelen – från vänster Caroline Szyber, Björn Berggren, Joachim Höggren, Åsa Pettersson, Pär Dalhielm, Jenny Westin och Anja Alemdar.
Pär Dalhielm höll med om behovet av transparens och information.
– VA-avgifterna utgör i snitt 2,4 procent av den disponibla inkomsten. Men även om avgifterna ökar procentuellt måste vi sätta det i perspektiv. Alternativkostnaden är enorm. Om energi, avfall, vatten och avlopp inte funkar så kommer vi att få problem med både produktiviteten och tilliten för tjänsterna – och samhällskontraktet.
Han efterlyste också en finansieringsutredning.
– Vi behöver få bättre möjligheter att fondera pengar för investeringar. Om man behöver ta lån eller betala allt på en gång när man gör investeringar så sticker priset upp direkt.
Aktörerna har samhällsansvar
Joachim Höggren, energiexpert på Hyresgästföreningen, påminde om avgifternas betydelse för hyresgästerna.
– Det skiljer 20 000 kronor mellan den dyraste och billigaste lägenheten. Sånt påverkar om barnen kan gå på fotboll och om man kan ställa mat på bordet i slutet av månaden. Här har aktörerna ett viktigt samhällsansvar och bör tänka till när man höjer priserna.
Han hade också ett medskick till politiken.
– Kom inte bara med utredningar som ger små förslag som inte gör så stor skillnad. Ta i frågan på riktigt och peka inte bara på varandra mellan riksdagen och kommunerna!
Vatten ökat mer än läsk
Björn Berggren, energiexpert på Sveriges Allmännytta och ordförande för Nils Holgersson-gruppen, tog ett konkret exempel på skillnader i prisökningstakt.
– Priset på läsk har ökat med 50 procent på 15 år, men priset på vatten ur kranen har ökat med 100 procent. Då ingår visserligen avlopp i priset men det är ändå talande att prisutvecklingen för vatten i butik är en helt annan än för kranvatten.
Han skickade också med en fråga till politikerpanelen:
Ska det verkligen vara så stora taxeskillnader mellan kommunerna?
Historiska synder
– Det finns olika geografiska förutsättningar, men också historiska synder där man har skött verksamheten olika bra i olika kommuner. Det finns en kostnadskomponent i styrningen.
Det menade Jesper Skalberg Karlsson (M), hemmahörande på Gotland där invånarna tvingades koka vattnet under tre månader i vintras sedan små kräftdjur och andra organismer upptäckts i ledningsnätet.
– De allra sämsta kommunerna behöver verkligen titta sig själva i spegeln och fundera på: hur kan vi få mer nytta för pengarna? Och vad kan den sämsta kommunen lära av den bästa?
Ångrar försäljning
Monica Haider (S) lyfte det kommunala självstyret, men också huvudmannaskapets betydelse.
– Det dummaste jag har gjort som kommunpolitiker är när jag sålde ut vårt fjärrvärmebolag. Jag ångrar det. Nu är det jättedyrt i Älmhult.
Hennes tips till andra kommuner är att aldrig sälja vare sig elnät eller fjärrvärmebolag.
– Man ser hur priserna skjutit rakt upp i himlen där bolagen sålts. Sedan kopplar fastighetsägarna bort sig från fjärrvärmen och installerar luftvärmepumpar i stället, vilket ju är helt idiotiskt för elsystemet.
Monica Haider tog upp grannkommunen Ljungby som en förebild.
– De äger själva elnätet och producerar till stor del sin egen energi och har jättelåga kostnader.
Ljungby har enligt den senaste Nils Holgersson-statistiken ett av landets lägsta fjärrvärmepris (fjärde lägsta).
Staten måste kliva fram
Birger Lahti (V) lyfte verkligheten i en liten glesbygdskommun som Pajala.
– Vi har stora ytor och få invånare. Som exempel har vi ett reningsverk byggt för 50 hushåll. Nu bor bara ett hushåll kvar där. Det skulle bli en investering på dryga miljonen för det hushållet. Vi kommer aldrig att lyckas om inte staten tar sitt ansvar.
Han påpekade att utflyttningskommuner ofta redan har de högsta kommunalskatterna och den sämsta servicen.
– Kommuner som Pajala kommer aldrig att klara att göra de investeringar som krävs. Och många hushåll går på knäna. Här måste staten kliva fram.
En perfekt storm
Martin Kinnunen (SD) ville inte på stående fot efterlysa statliga insatser.
– Det är ju lite av en perfekt storm nu när investeringsbehoven kickar in samtidigt som VA-kraven ökar. Men det är lättare sagt än gjort att bara säga att det är staten som ska bekosta detta. Om man öppnar upp den dörren, var slutar notan då? Det är många som vill ha medel från statens budget.
Däremot tyckte han att det fanns mer för politiken att göra på vattenområdet.
– Det är någonting man kan kritisera den tidigare regeringen för, att man har varit relativt passiv i vattenfrågorna. Här finns det mer att göra. Och här uppfattar jag som att det inte finns några stora konflikter i svensk politik, som det finns inom energiområdet.
Måste få kosta pengar
Rasmus Elfström (C), yngst i debattpanelen, tyckte att insikten om att det skulle komma en investeringspuckel borde kommit långt tidigare.
– Man har ju känt till den tekniska livslängden länge. Man vet att investeringsbehoven kommer och borde ha sparat pengar till detta. Det är för mig obegripligt varför man inte tidigare infört en möjlighet att fondera medel för underhåll.
Att det kommer att kosta pengar är inget att sticka under stol med, menade han.
– Oavsett om vi ska lösa finansieringsfrågan genom fondering, genom avgiftsökningar eller genom skattemedel på nationell nivå så kommer det kosta pengar. Så enkelt är det. Och det är också någonting som måste få kosta pengar. För problemet blir bara värre ju längre vi skjuter det framför oss.
Jesper Skalberg Karlsson fick sista ordet.
– Politiken är efterklok, men det är ändå bättre än att vara efterdum.

Hela panelgänget under Nils Holgerssons 30-årsfirande.