I genomsnitt höjer landets kommuner VA-taxorna med 10,9 procent i år jämfört med 2024. Det är den näst högsta höjningen sedan Nils Holgersson-gruppen började granska taxorna för trettio år sedan. Inflationen var under samma period 0,5 procent.

– När vatten- och avloppstaxorna rusar långt över inflationen blir det snabbt en tung nota för både hushåll och fastighetsägare. Årets siffror visar tydligt att kostnaderna sticker iväg och att skillnaderna mellan kommunerna blir allt större, säger Rikard Silverfur, ordförande för Nils Holgersson-gruppen och utvecklings- och hållbarhetschef på Fastighetsägarna.

– I stället för att ta ansvar för eftersatt underhåll skickar kommunerna notan till hushållen, som får betala mer utan att vatten eller service blir bättre. Det är orimligt att kommunerna täcker upp gamla skulder genom att vältra över försummat underhåll på kunderna.

Växande skillnader

De senaste fem åren har skillnaderna mellan landets kommuner ökat kraftigt, och under de senaste tio åren har endast fem procent av kommunerna haft en taxeutveckling som följt eller underskridit inflationen. De flesta har i stället gjort kraftiga höjningar, konstaterar Nils Holgersson-gruppen.

De tio billigaste och de tio dyraste kommunerna, samt medel för riket.

De högsta VA-kostnaderna hittas fortsatt i kommuner som Norrtälje, Vaxholm och Nordanstig, där kostnaden för en normalstor lägenhet ligger över 12 000 kronor per år.

En i sammanhanget ny kommun har kommit upp i samma nivå: Trosa, som efter en höjning på 39 procent har en årskostnad på drygt 14 000 kronor per lägenhet.

I andra änden av skalan ligger Fagersta, som trots en höjning på 9 procent endast har en årskostnad på cirka 3 100 kronor per lägenhet. Till de kommuner med lägst taxa hör även Staffanstorp, Motala och Solna som alla ligger under 3 700 kronor per år.

”Förtroende riskerar att rasa”

– Det är svårt att förklara för hushållen varför vatten kan vara över fyra gånger dyrare i en kommun än i en annan. Tänk om det vore samma sak med mjölk – det skulle vara helt oacceptabelt med så stora skillnader. Vi kan inte se att de stora prisskillnaderna har förklarats, och taxorna borde inte ha en sådan spridning. Här behöver kraven på kommunerna skärpas, så att taxorna blir mer transparenta och förutsägbara. Annars riskerar människors förtroende för systemet att rasa, säger Rikard Silverfur.

Björn Berggren är inne på samma linje.

– De orimliga skillnaderna är svåra att förklara. Ett vanligt argument är att kostnaderna är högre i mindre kommuner, vilket skulle förklaras av att de fasta kostnader måste slås ut på färre användare. Men den förklaringen håller inte. Vi kan inte se något samband mellan antalet kommuninvånare  och vattenkostnaderna. Det liknar mer ett lotteri hur höga vattenkostnaderna blir.

Kort om Nils Holgersson-rapporten

• Sedan 1996 ger Nils Holgersson-gruppen årligen ut rapporten Fastigheten Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. I rapporten ”förflyttas” en bostadsfastighet med 15 lägenheter genom landets samtliga 290 kommuner för att jämföra kostnader för sophämtning, vatten och avlopp, el och uppvärmning.
• Beskrivningen av Nils Holgersson-husets vattenförbrukning beräknas till 2 000 kubikmeter vatten, fördelat på 15 lägenheter på 67 kvadratmeter i medeltal. Det är endast VA-företagens så kallade brukningsavgifter som studeras. Dessa är hämtade från branschorganisationen Svenskt Vattens egen statistik.
• Nils Holgersson-gruppen representerar sex stora bostadsorganisationer i Sverige: Sveriges Allmännytta, Fastighetsägarna, Hyresgästföreningen, Riksbyggen, HSB och Bostadsrätterna. Gruppen granskar och jämför kostnader för vatten, avlopp, avfall, elnätsavgifter och fjärrvärme för att främja rättvisa och effektiva tjänster i hela landet.