När det gäller rätten att installera mätare i lägenheter bedömer Svea hovrätt att det varken innebär en standardhöjning eller en sådan förändring av lägenheten som omfattas av tillståndsplikt för hyresvärden.

Ärendet gällde en hyresgäst i Göteborg som först ansökte hos hyresnämnden om att hyresvärden skulle förbjudas tillträde till hennes lägenhet för att installera en individuell vattenmätare.

Hyresnämnden avslog dock ansökan eftersom man menade att installationen inte innebär någon standardhöjning av lägenheten och att den, om den påverkar bruksvärdet, endast skulle ha en obetydlig inverkan. Därför krävs inte hyresnämndens tillstånd för att genomföra åtgärden, konstaterade nämnden i sitt beslut.

”Oskäligt med IMD”

Hyresgästen överklagade därefter beslutet till Svea hovrätt. Hon menade där att ett införande av IMD i hennes fall var oskäligt och att installationen skulle tillföra ”ett nytt tekniskt och ekonomiskt inslag som förändrar lägenhetens bruksvärde”.

Enligt hyresgästen utgör därför mätarinstallationen inte löpande underhåll utan ett förbättrings- och ändringsarbete som kräver tillstånd. Hon menade också att om hyresvärdens miljöintresse skulle anses väga tyngre, borde skäligheten upprätthållas genom att hyresvärden frivilligt skulle erbjuda henne en ersättningsbostad.

Ansökan avslogs

Hovrätten delade dock hyresnämndens bedömning och avslog hyresgästens ansökan.

– Domstolen fann att installationen varken innebär en standardhöjning eller en inte oväsentlig ändring av lägenheten, som det formuleras i lagen, och att den i vart fall bara har en obetydlig inverkan på bruksvärdet. Hyresvärden behöver därför inte något tillstånd för att installera mätare i hyresgästens lägenhet, konstaterar Maria Österlind, hyresexpert på Sveriges Allmännytta.

Stöd för treparten

I en tidigare dom har Svea hovrätt även givit sitt stöd för den rekommendation om individuell mätning och debitering av vatten som Sveriges Allmännytta, Fastighetsägarna och Hyresgästföreningen (treparten) gemensamt tagit fram.

– Hovrätten nöjde sig inte med att konstatera att modellen är skälig, utan slog också fast att trepartsrekommendationen bör väga tungt vid bedömningen. Det ger rekommendationen ett mycket starkt stöd och skapar en större trygghet för de bostadsföretag som vill införa IMD-vatten, säger Björn Berggren.

”Tydligare incitament att hushålla”

Björn Berggren framhåller att flera uppföljningar har visat att IMD minskar användningen av både vatten och energi.

– När hushållen kan följa sin egen förbrukning och betalar för det vatten som de faktiskt använder skapas ett tydligare incitament för dem att hushålla med vattnet, säger han.

– Och minskad varmvattenanvändning innebär inte bara lägre vattenförbrukning. Det minskar också energin som behövs för att värma vattnet och dessutom behovet av att producera, distribuera och rena vattnet. IMD-vatten kan därför bidra till både effektivare resursanvändning och minskad klimatpåverkan.