Krönika av Sofia Gärdsfors, vd för Störningsjouren i Göteborg

Som socialarbetare hade jag ingen tanke på att arbeta inom bostadsbranschen, men efter sju år som vd inom Störningsjouren i Göteborg AB är jag otroligt glad och stolt över mitt yrkesval. Att nu dessutom få vara med i Sveriges Allmännyttas råd för social hållbarhet har gett mig ytterligare en dimension. Det är så stimulerande att få träffa representanter från olika städer runt om i landet. Att få dela erfarenheter och kunskap är otroligt viktigt för att maximera nyttan med våra investeringar och olika insatser. Och som Petra Karlsson Ekström, vd på Örebrobostäder, skrev i den föregående krönikan: Sharing is caring.

Så här kommer två exempel från oss i Göteborg på hur man som fastighetsvärd kan vara med och påverka den sociala hållbarheten genom en stark och handlingskraftig allmännytta.

Samordning skapar trygghet

Inom allmännyttan i Göteborg har vi bestämt oss för att göra allt vi kan för att inte längre ha några särskilt utsatta områden år 2030, och vi har kommit en bra bit på väg. Efter bara fyra år med vår strategi ser vi en förändring i positiv riktning. Vi har krokat arm med både polis, skola, socialtjänst och civilorganisationer.

Men utan allmännyttan som katalysator i detta arbete, vågar jag påstå att vi inte hade kommit lika långt. Vi har satsat både på den fysiska ute- och innemiljön, trygghetssäkrade fastigheter, nyproduktion och framför allt att ha personal på plats i områdena även på kvällar och nätter. När vi började bodde cirka 84 000 göteborgare i ett särskilt utsatt område och nu är siffran nere på 41 000. Det är ändå en viktig signal – som fastighetsägare kan man vara med och vända utvecklingen!

Vi vågar bry oss

Det andra exemplet har sin utgångspunkt hemma hos våra hyresgäster. I Sverige är våld i nära relation och mäns våld mot kvinnor ett av våra allvarligaste folkhälsoproblem. En av fem kvinnor och var tionde barn är utsatta för våld av något slag, och vi vet att detta framför allt sker just i hemmet. Som hyresgäst hör och ser man ganska mycket av vad som händer hos grannen – tänk om vi tillsammans kan hjälpas åt att sänka tröskeln för alla att på ett säkert sätt våga agera vid oro och misstanke om våld.

I Göteborg har vi sedan 2018 arbetat strukturerat med problematiken genom konceptet Våga bry dig, en kampanj vi fick ta del av från Örebro, och som vi justerat efter våra förutsättningar. Idag är det ett etablerat förhållningssätt som koncernens alla 1 300 medarbetare och 75 000 hushåll har tillgång till.

Barnen är drivkraften

Min absoluta drivkraft i det här arbetet är våra barn – vi ska inte ha en enda unge som bor hos oss som senare säger att ”alla visste, men ingen gjorde nåt”. Att som hyresvärd aktivt arbeta mot våld i nära relation stärker dessutom vårt varumärket och gör oss till en mer attraktiv arbetsgivare. Vi visar att vi bryr oss.

Sverige har sedan juli i år en ny lagstiftning med stärkt hyresrättsligt skydd för våldsutsatta kvinnor som ger oss en tydlig riktning från politiken. På Störningsjouren bedömer vi att lagstiftningen har sina utmaningar, men diskuterar ändå hur vi kan uppnå politikens ambition.

Det senaste mötet med rådet gav intressanta diskussioner, även om annat som är på gång. Vi fick också en dragning från Socialstyrelsen om deras ambition att stärka det stadigvarande boendet för våldsutsatta. Det finns ett etablerat nätverk där många av Sveriges kommuner ingår, vilket är positivt för de som behöver flytta till en ny stad.

Slutligen, jag lever själv efter devisen ”ingen kan göra allt, men alla kan göra något”, så jag avslutar med hopp om att ha gett dig som läst inspiration till att jobba vidare med utmanande men livsviktiga frågor!

Krönika av Petra Karlsson Ekström, vd för Förvaltaren i Sundbyberg

På vårt februarimöte med Sveriges Allmännyttas råd för social hållbarhet fick vi hälsa tre nya medlemmar välkomna – Helena Markgren, vd för Skebo, Susanna Karlevill, vd för Kopparstaden, och Sofia Gärdsfors, vd för Störningsjouren i Göteborg. Det är nyttigt och lärorikt med nya deltagare/representanter som kommer in med nya erfarenheter och perspektiv i diskussionerna. Roligt att ni är med och bra att vi har ”hela” Sveriges allmännytta representerade i rådet, från norr till söder och med varierande storlek på bolag.

På rådets möte berättade Sofia om Störningsjourens fina verksamhet i Göteborg. Vilket arbete de gör! Dygnet runt, 365 dagar om året finns de där för boende i cirka 100 000 lägenheter. Wow! För egen del tycker jag faktiskt att deras namn är lite missvisande… För mig signalerar namnet Störningsjouren reaktivt arbete, medan deras verksamhet i stället till stor del handlar om nytänk, innovation och utveckling. Kul att få lite djupare insyn i bolagets verksamhet! Nästa gång vi ses ska jag fråga Sofia lite mer om hur de får snurr på samarbetet mellan dem och de tre stora ”allmännyttorna” i Göteborg.

Sharing is caring

Konstaterar än en gång att vi som jobbar inom allmännyttan måste ha ett av världens roligaste och samtidigt svåraste uppdrag. Därför är det så fantastiskt att vi helt öppet kan dela information med varandra utan någon som helst konkurrens. Att vi alla har som mål att hela Sveriges allmännytta ska kunna utvecklas och bli bättre för alla våra hyresgäster och kommuninvånare. Våra utmaningar ser olika ut beroende på var i landet vi bedriver vår verksamhet, men jag slås ofta av hur mycket vi, trots det, har gemensamt. Det gamla amerikanska ordspråket ”Steel with pride” blir för oss inom branschen i stället ”Sharing is caring”.

Jag tycker att Anders Nordstrand med alla sina superkompetenta medarbetare inom Sveriges Allmännytta gör ett mycket bra och viktigt arbete för oss medlemsföretag. På det här mötet deltog Jörgen Mark-Nielsen, som är samhällspolitisk chef, och Tove Lundmark Söderberg, som är bostadspolitisk expert. Jörgen berättade om Sveriges Allmännyttas agenda och verksamhetsplan för kommande år och vi fick en dragning av Tove om utredningen Sänk tröskeln till en god bostad.

Jag uppskattar att vi löpande får följa frågor och utredningar och att vi kontinuerligt får vara delaktiga och kan ge input till handläggarna för att frågorna ska bli så fullständigt handlagda som möjligt!

Vi måste orka fortsätta

På rådets möte gjorde vi också en liten återblick till kunskapsseminariet Att mäta effekten av sociala insatser som genomfördes några dagar tidigare. Det var en riktigt bra dag där vi fick möjlighet att lära av varandra och inspireras av hur vi tar oss an de svåra frågorna om social oro i våra områden, utanförskap, kriminalitet mm. Samt hur vi inom vårt fantastiska allmännyttiga uppdrag försöker hitta vägar framåt för att bidra till att vända negativa trender. Jag, tillsammans med två av mina grymma kollegor Ann Bylfors och Wendela Falkenström, hade förmånen att få delta och berätta om vårt arbete inom Förvaltaren i Sundbyberg.

En slutsats är att vi måste orka fortsätta – små steg framåt är också steg framåt – för det tar tid att förändra. Men om inte VI inom allmännyttan bidrar på alla sätt vi kan, vilka ska då göra det?

Investeringar i människor ökar också marknadsvärdet

Jag har för egen del antagit ett ”mission”… Som ekonom kan jag redovisningsreglerna ganska väl. Och jag förundras mer och mer över varför lagar och regler inte ser lika på när vi investerar i människor och stadsdelar som när vi investerar i våra fastigheter?Varför är det så?

Vi vet ju att både ”rustade” fastigheter och ”rustade” människor bidrar till trygga, trivsamma och attraktiva stadsdelar och därmed även ökande marknadsvärden. Därför passar jag på att prata om det här i alla tänkbara sammanhang för att skapa medvetenhet, nyfikenhet och förhoppningsvis nå ”rätt” personer som vill och kan påverka frågan i rätt riktning. Hänger ni på??

Stark företrädare behövs

Avslutningsvis… För ett par veckor sedan informerade Anders Nordstrand, Sveriges Allmännyttas vd, att han planerar att gå i pension till sommaren. Verkligen välförtjänt! Jag ser tillsättningen av Anders efterträdare som en mycket strategisk och viktig fråga. Med de stora och tunga utmaningar som vi allmännyttiga bolag har framför oss behöver vi även fortsatt ha en stark företrädare som driver våra viktiga frågor och som ligger steget före för att till exempel lagstiftning inte ska halka efter (för mycket?) när samhällsutvecklingen och omvärlden snurrar snabbare och snabbare och inte alltid i ”rätt” riktning. Det som händer i Bryssel inräknat…

Stort TACK till Lena Liljendahl och Åsa Schelin, båda boendeexperter på Sveriges Allmännytta, som hjälper oss sätta en bra agenda till alla rådsmöten, hålla ordning på oss bångstyriga vd:ar och alltid gör det med ett leende!

I skrivande stund sitter jag mitt i ett snöoväder i april… riktigt aprilväder! Nästa gång rådet ses är i maj och då träffas vi hos Mimer i Västerås. Det blir kul och då hoppas jag våren har kommit en bra bit på väg!

Krönika av Johan Johansson, vd på Bodenbo

På väg hem från det senaste mötet med rådet för social hållbarhet far många tankar i huvudet. Trygghets- och säkerhetsfrågor har nog aldrig varit mer i fokus än nu. Anledningen till detta känner vi alla till och beklagar.

Gängkriget måste ta slut. På kort sikt är fokus på lag och ordning. På längre sikt hamnar en bra förskola och skola i fokus. Allmännyttan har en stor roll att fylla när det gäller trygghet och säkerhet på både kort och lång sikt. Det är en viktig del i vårt grunduppdrag – att skapa ett tryggt och trivsamt boende.

Men vad gör vi då när det börjar upplevas otryggt i källaren eller i soprummet? Ja, alltför ofta börjar vi i fel ände. Vi ropar då på kameror eller extra rondering av väktare. Det är som att lägga en våt filt över elden. Det blir lugnare för stunden men problemet ligger kvar och glöder.

Vi vet att en närvarande och proffsig förvaltning av våra bostäder fungerar som basen för allt trygghetsarbete som vi som allmännytta kan påverka. Ett fungerande skalskydd, bra belysning, att hålla det välstädat och att ge en bra återkoppling till hyresgäster som gör serviceanmälan är betydelsefulla komponenter. Blandar vi sen in hyresgästerna i trygghetsarbetet genom goda-grannar-aktiviteter, trivselgrupper och trygghetsvandringar så ökar trygghetskänslan än mer. Involverar vi andra fastighetsägare, socialtjänst och polis så brukar även det bidra till ökad trygghetskänsla. Sen kan extraordinära åtgärder som till exempel kamera eller väktare komma i fråga för att hantera en akut situation.

Om vi nu vet att trygghet byggs från grunden som nyss beskrivits. Varför börjar vi då så ofta i fel ände? Jag har nog inte svaret helt klart för mig men jag tror att det kan bero på att vi ofta söker enkla och snabba lösningar på ett komplext problem.

Avslutningsvis så kan jag konstatera att det inte är en dag för tidigt att hyreslagstiftningen får ett ökat fokus på grannars trygghet. SOU-utredningen Tryggare bostadsområden föreslår att grannars rätt till en trygg vardag ska gå före rätten att bo kvar om brottsligheten drabbar kringboende. Förslaget är efterlängtat och kan få mycket stor betydelse för de som bor i samma hus som en livsstilskriminell. Nu återstår remissrundan, proposition och riksdagsbehandling innan en ändrad lag kan träda i kraft.

Vänligen
Johan Johansson

Krönika av Urban Blom, vd på Eidar, Trollhättans Bostadsbolag

Jag har varit vd på Eidar i 13 år och är medlem i Sveriges Allmännyttas råd för social hållbarhet. För mig är social hållbarhet någonting som allmännyttan har och ska ha i sitt DNA, det är en given del av vårt existensberättigande.

Jag sitter nu på tåget hem, genom sommarvackra Sverige, efter vårt senaste möte med rådet som denna gång hölls i Hudiksvall.

Ett högst närvarande samhällsproblem är alla förfärliga skjutningar som pågår, och tyvärr blir det väldigt påtagligt när tåget i skrivandets stund stoppas, på grund av en pågående polisinsats efter skjutningar i Solna.
Det är trots allt som händer viktigt att inte ge upp, utan arbeta på med tålamod och långsiktighet för hållbar förändring.

Mötet i Hudiksvall innehöll många goda tankar. Vi fick bland annat ta del av hur Glada Hudikhem arbetar och den goda samverkan som sker mellan bostadsbolaget och kommunen när det gäller social hållbarhet.

Jag är uppvuxen i ett miljonprogramsområde i Uddevalla, och hade Uddevallahem som hyresvärd och första arbetsgivare. Jag arbetade ett antal somrar och ett sabbatsår, som lokalvårdare och därefter som fastighetsskötare.

Att växa upp i ett miljonprogramsområde på 70- och 80-talet var fantastiskt. Utifrån var dock perspektivet ett annat. Det påståddes ofta att jag bodde i supertråkiga skolådor i betong på en farlig och stökig plats. Det fanns ett vi och dom redan då. Men min upplevelse var en helt annan; det fanns många kompisar, liv, rörelse och natur. Jag trivdes och var väldigt trygg under uppväxten.

Eidars mätningar visar att upplevd trygghet och trivsel är relativt hög i våra tre miljonprogramsområden. Tre socioekonomiskt utsatta områden med genomsnittligt låg utbildningsnivå och inkomstnivå, med sin beskärda del av social oro till och från. Det generella utifrånperspektivet är att detta är hemska och otrygga områden där man inte ska bo.

Många som bor i dessa områden har inte kommit in på arbetsmarknaden och det finns få arbetsplatser som skapar ett inflöde utifrån. Detta var en av anledningarna att vi flyttade vårt huvudkontor till Lextorp 2016. Vi byggde om ett miljonprogram-centrum, som sedan glansdagarna på 70-talet haft negativ utveckling och blivit Trollhättans ”farligaste plats”.

Efter beslutet var det lättare att attrahera aktörer att etablera sig. Vi har sedan flytten varit ”trångbodda” med svårigheter att inhysa alla intresserade aktörer. Idag arbetar eller utgår drygt 150 vuxna människor ifrån Eidar Center.

Beslutet grundades i många perspektiv men framför allt fungerade flytten som ett nav i strategin för vårt arbete med social hållbarhet.
Delar av personalstyrkan tyckte spontant att det var ett dåligt beslut att bygga kontor på den ”hemska platsen”. Vi höll många dialogmöten. Det var uppenbart att det internt också fanns en rädsla och ett utifrånperspektiv i synen på våra bostadsområden. Detta byttes till förväntan, och sex år senare har jag inte hört någon säga att man inte trivs här.

Utifrånperspektivet går att förändra, genom att befinna sig på och lära känna en plats. Vi renoverar hela bostadsbeståndet i området och utemiljön har fått ett rejält lyft. Att förändra ett rykte tar tid men vi är glada att trygghetssiffran för bostadsområdet i vår senaste mätning blev hela 79,2%, jämfört med 66,2% innan vi flyttade vårt kontor.

Vårt lokala jobbspårsprojekt kallas Eidar Akademi och innehåller både fastighetsskötarspår och lokalvårdsspår. Redan i början av sjuttiotalet fanns idén att anställa kvinnor som stod långt ifrån arbetsmarknaden. Då gällde detta hemmafruar. Min mamma fick anställning på Uddevallahem, först som lokalvårdare och sedan som tvättstugevärdinna.

50 år senare är det fantastiskt att samma idé förädlats och fortfarande används. Det finns många exempel inom allmännyttan på sysselsättningsprojekt där kvinnor som står långt ifrån arbetsmarknaden anställs eller utbildas i sitt bostadsområde.

Vi i allmännyttan måste fortsätta att målmedvetet och outtröttligt satsa på den hårda och mjuka förvaltningen för att öka attraktiviteten i våra socialt utsatta områden och skapa förutsättningar för ett socialt hållbart samhälle.

Varma hälsningar
Urban Blom

Krönika av Kicki Björklund, vd i Göteborgs stads bostadsaktiebolag (Bostadsbolaget)

Som vd i Bostadsbolaget har jag deltagit i rådets viktiga arbete sedan det startade. Nu är det dags för mig att lämna stafettpinnen vidare. Rådet för social hållbarhet har ett fortsatt viktigt uppdrag samtidigt som jag känner mig stolt över det vi gjort hittills. De 23 idéerna för bättre integration, som togs fram 2017, har drivit på utvecklingen så att vi idag har bättre verktyg att jobba med för att skapa trygghet i våra bostadsområden. Det är genom samverkan och samskapande som vi kan driva utvecklingen framåt.

Det känns givetvis lite vemodigt att lämna fantastiska kollegor och ett sammanhang med viktiga utmaningar. Men nu får jag i stället möjlighet att anta nya utmaningar som pensionär. Detta gör inte på något sätt att jag slutar intressera mig för hållbarhetsfrågorna men framöver blir det i en annan form än som vd inom allmännyttan.

Inom allmännyttan är vi vana att samarbeta och dela med oss av kunskap och erfarenheter för att stärka och utveckla hyresrätten. Med tanke på de utmaningar vi har i samhället med kriminalitet och social oro är jag glad att vi har valt att behålla och utveckla allmännyttan i stället för att införa social housing. Visst vet vi att de som bor i allmännyttiga lägenheter har genomsnittligt något lägre inkomst än de som bor i det privata hyresrättsboendet men alla kan bo hos allmännyttan och det är bra. Blandning i alla former skapar trygghet.

Social hållbarhet skapas genom att alla bostadsområden är trygga och lugna. Så är det tyvärr inte idag. Polisen har i Sverige pekat ut 61 bostadsområden som är särskilt utsatta, riskområden eller utsatta. Det handlar om områden där kriminalitet har fått breda ut sig och skapa otrygghet och tystnadskultur som gör att polisen får svårt att göra sitt jobb.

Varje bostadsområde är unikt med sina fördelar och sina utmaningar. Vi som fastighetsägare kan göra stor skillnad för våra hyresgäster. I ett attraktivt område är det rent, snyggt och tryggt. Hyresgästerna blir tagna på allvar och får hjälp när det behövs. För att klara det behöver organisationen anpassas efter områdets förutsättningar. I Bostadsbolagets utvecklingsområden (särskilt utsatta) har vi förstärkt förvaltningsorganisationen med en utvecklingsorganisation som fokuserar på trygghet, jobbsatsningar, läxhjälp och andra aktiviteter. Vi har också trygghetsvärdar som ökar den lokala närvaron i våra områden. Allt vi gör bör vara evidensbaserat och om det inte är det bör vi mäta effekten av våra satsningar och därmed skapa evidens.

Under vårt arbete i rådet har vi pratat mycket om hur vi kan mäta segregation och blev glada när Delmos fick i uppdrag att skapa ett index där man kan jämföra områden. Nu kommer Boverket ta över Segregationsbarometern och kommer att fortsätt uppdatera och utveckla den. Ett bra instrument att följa utvecklingen av våra bostadsområden.

Att skapa attraktiva och trygga bostadsområden är ingen ”quick fix” utan ett långsiktigt åtagande som varje allmännyttigt bostadsföretag och många privata bostadsföretag jobbar med dagligen. Tillsammans med hyresgästerna, kommunen, polisen och näringslivet gör vi skillnad. Lycka till med rådets fortsatta arbete.

Hälsningar
Kicki Björklund

Krönika av Stefan Söderlund, vd Glada Hudikhem

Social ojämlikhet finns i hela Sverige, även här i Hudiksvall som är min hemmaarena. Naturligtvis är utmaningarna inte lika stora som i våra storstäder men problem med utanförskap, barnfattigdom, otrygghet och även kriminalitet finns också i landets mindre kommuner. Att skapa ett samhälle som hänger samman utgör grunden för ett fritt samhälle, ett demokratiskt samhälle och ett samhälle som ger alla människor likvärdiga möjligheter att få ett gott liv. Bostaden – hemmet – utgör en kärna i människors liv och i samhällsbygget och då har vi, de samhällsnyttiga bostadsbolagen, ett särskilt ansvar.

En fråga som vi ofta återkommer till i Sveriges Allmännyttas råd för social hållbarhet är hur vi vet att de insatser som vi gör leder till resultat. Utveckling rörande exempelvis jämlikhet och folkhälsa är sådant som sker över lång tid och där uppföljning av effekter inte riktigt passar in i mallen för våra delårsrapporter.

Samtidigt behöver vi både kunna följa hur våra insatser bidrar till ett bättre samhälle och förändra vårt sätt att arbeta om åtgärderna inte har önskad effekt.

Därför var det oerhört intressant att få ta del av Anders Kesslings presentation av Delmos (Delegationen mot segregation) segregationsbarometer vid vårat senaste möte i rådet. Delmos har med stöd av forskning och beprövad erfarenhet identifierat ett antal mätetal/indikatorer som analyserar hur segregationen ser ut i Sverige idag. När vi pratar om segregation och social hållbarhet kopplas detta inte sällan ihop med invandring. Delmos har en vidare definition som säger:

”Segregation innebär att människor lever och verkar separerade från varandra. Människor med liknande bakgrunder eller egenskaper samlas då exempelvis i liknande bostadsområden, i samma skolor och på samma delar av arbetsmarknaden. Det kan handla om att människor är uppdelade utifrån socioekonomiska förutsättningar, etnicitet eller demografi (till exempel ålder eller kön). Uppdelningen kan leda till ojämlika livsvillkor och även till problem som drabbar hela samhället.”

Jag tror att det är viktigt att ta med sig den insikten annars riskerar vi att missa grupper i samhället där samhället behöver göra insatser.

I rådet för social hållbarhet kommer vi nu att utvärdera våra tidigare insatser och ta fram en plan för 2023 med målsättningen att förmedla lärdomar och lyckade exempel men också att titta djupare på hur vi inom allmännyttan ytterligare kan ta steg framåt inom området social hållbarhet till gagn för våra verksamheter, våra hyresgäster och för samhället.

Då kommer indikatorer som dom som Delmos tagit fram vara viktiga verktyg för vår förmåga att utveckla metoder och arbetssätt som bidrar till ett samhälle som håller samman.

Hälsningar
Stefan Söderlund

Krönika av Mikael Källqvist, vd på Mimer

Jag har förmånen att vara en del av Sveriges Allmännyttas råd för social hållbarhet. För mig betyder social hållbarhet att vi ska ge alla människor möjlighet att leva ett gott liv. Vi som jobbar med bostäder kan ju främst påverka själva bostadsmiljön och det gör vi som vårt kärnuppdrag. Men ibland räcker det inte att vi ordnar fina lägenheter och en inbjudande yttre miljö, det måste till mer för att förutsättningen för ett gott liv ska vara på plats.

Vad som saknas i människors liv kan vi som jobbar nära deras hem ganska snabbt upptäcka, det vill säga vi ser symptom på att något fattas eller att lagstiftning får fel eller otillräcklig effekt.

För att vi ska ha kunskap om vad och hur detta kan ändras till det bättre så jobbar vi i Allmännyttan tillsammans i ett råd för social hållbarhet. Spännvidden på frågor att jobba med är stor. Allt från den dagliga förvaltningen till hur lagstiftning om exempelvis andrahandsuthyrning och bytesrätt av bostad bör utformas. På vårt senaste möte den 10 maj gick vi igenom de förslag och tips som det tidigare integrationsrådet presenterade 2018.

Glädjande nog konstaterade vi att en del av förslagen hade gått vidare till ny lagstiftning. Det ger energi och inspiration att fortsätta att tillsammans med kollegor från hela vårt avlånga land jobba vidare med dessa så viktiga frågor. Mötets agenda innehöll även en presentation av förslagen från en statlig utredning om en socialt hållbar bostadsförsörjning. Denna utredning är på nästan 700 sidor så jag är mycket tacksam att Hanna Larsson från Sveriges Allmännytta som deltagit som expert i utredningen hade kokat ner det viktigaste åt oss att fundera över.

En reflektion efter det passet är att det kan vara nog så viktigt att stoppa förslag som kan leda fel som att komma med nya idéer. Vi pratade bland annat om förslaget att lagstifta om vilka krav som ställs vid uthyrning och att använda begrepp som ”skäliga krav” utan att precisera dessa vilket kan leda till att jurister ska göra tolkningen. Det bästa är nog att låta det vara som det är och lita på att hyresvärdarna löser det här själva utan lagstiftning.

Jag jobbar som vd i Bostads AB Mimer i den vackra staden Västerås och tycker att det är toppen att vi hjälps åt inom allmännyttan och att vi kan ta del av varandras kunskap i olika råd och nätverk. Den tid som jag lägger på detta betalar sig mångfalt genom den kunskap jag får med mig hem för fortsatt arbete på Mimer.

Jag ser fram emot nästa träff med just detta råd och är säker på att vi på sikt gör skillnad så att fler människor får bättre förutsättningar att leva ett gott liv.

Bästa hälsningar

Mikael Källqvist