Krönika av Urban Blom, vd på Eidar, Trollhättans Bostadsbolag

Jag har varit vd på Eidar i 13 år och är medlem i Sveriges Allmännyttas råd för social hållbarhet. För mig är social hållbarhet någonting som allmännyttan har och ska ha i sitt DNA, det är en given del av vårt existensberättigande.

Jag sitter nu på tåget hem, genom sommarvackra Sverige, efter vårt senaste möte med rådet som denna gång hölls i Hudiksvall.

Ett högst närvarande samhällsproblem är alla förfärliga skjutningar som pågår, och tyvärr blir det väldigt påtagligt när tåget i skrivandets stund stoppas, på grund av en pågående polisinsats efter skjutningar i Solna.
Det är trots allt som händer viktigt att inte ge upp, utan arbeta på med tålamod och långsiktighet för hållbar förändring.

Mötet i Hudiksvall innehöll många goda tankar. Vi fick bland annat ta del av hur Glada Hudikhem arbetar och den goda samverkan som sker mellan bostadsbolaget och kommunen när det gäller social hållbarhet.

Jag är uppvuxen i ett miljonprogramsområde i Uddevalla, och hade Uddevallahem som hyresvärd och första arbetsgivare. Jag arbetade ett antal somrar och ett sabbatsår, som lokalvårdare och därefter som fastighetsskötare.

Att växa upp i ett miljonprogramsområde på 70- och 80-talet var fantastiskt. Utifrån var dock perspektivet ett annat. Det påståddes ofta att jag bodde i supertråkiga skolådor i betong på en farlig och stökig plats. Det fanns ett vi och dom redan då. Men min upplevelse var en helt annan; det fanns många kompisar, liv, rörelse och natur. Jag trivdes och var väldigt trygg under uppväxten.

Eidars mätningar visar att upplevd trygghet och trivsel är relativt hög i våra tre miljonprogramsområden. Tre socioekonomiskt utsatta områden med genomsnittligt låg utbildningsnivå och inkomstnivå, med sin beskärda del av social oro till och från. Det generella utifrånperspektivet är att detta är hemska och otrygga områden där man inte ska bo.

Många som bor i dessa områden har inte kommit in på arbetsmarknaden och det finns få arbetsplatser som skapar ett inflöde utifrån. Detta var en av anledningarna att vi flyttade vårt huvudkontor till Lextorp 2016. Vi byggde om ett miljonprogram-centrum, som sedan glansdagarna på 70-talet haft negativ utveckling och blivit Trollhättans ”farligaste plats”.

Efter beslutet var det lättare att attrahera aktörer att etablera sig. Vi har sedan flytten varit ”trångbodda” med svårigheter att inhysa alla intresserade aktörer. Idag arbetar eller utgår drygt 150 vuxna människor ifrån Eidar Center.

Beslutet grundades i många perspektiv men framför allt fungerade flytten som ett nav i strategin för vårt arbete med social hållbarhet.
Delar av personalstyrkan tyckte spontant att det var ett dåligt beslut att bygga kontor på den ”hemska platsen”. Vi höll många dialogmöten. Det var uppenbart att det internt också fanns en rädsla och ett utifrånperspektiv i synen på våra bostadsområden. Detta byttes till förväntan, och sex år senare har jag inte hört någon säga att man inte trivs här.

Utifrånperspektivet går att förändra, genom att befinna sig på och lära känna en plats. Vi renoverar hela bostadsbeståndet i området och utemiljön har fått ett rejält lyft. Att förändra ett rykte tar tid men vi är glada att trygghetssiffran för bostadsområdet i vår senaste mätning blev hela 79,2%, jämfört med 66,2% innan vi flyttade vårt kontor.

Vårt lokala jobbspårsprojekt kallas Eidar Akademi och innehåller både fastighetsskötarspår och lokalvårdsspår. Redan i början av sjuttiotalet fanns idén att anställa kvinnor som stod långt ifrån arbetsmarknaden. Då gällde detta hemmafruar. Min mamma fick anställning på Uddevallahem, först som lokalvårdare och sedan som tvättstugevärdinna.

50 år senare är det fantastiskt att samma idé förädlats och fortfarande används. Det finns många exempel inom allmännyttan på sysselsättningsprojekt där kvinnor som står långt ifrån arbetsmarknaden anställs eller utbildas i sitt bostadsområde.

Vi i allmännyttan måste fortsätta att målmedvetet och outtröttligt satsa på den hårda och mjuka förvaltningen för att öka attraktiviteten i våra socialt utsatta områden och skapa förutsättningar för ett socialt hållbart samhälle.

Varma hälsningar
Urban Blom

Krönika av Kicki Björklund, vd i Göteborgs stads bostadsaktiebolag (Bostadsbolaget)

Som vd i Bostadsbolaget har jag deltagit i rådets viktiga arbete sedan det startade. Nu är det dags för mig att lämna stafettpinnen vidare. Rådet för social hållbarhet har ett fortsatt viktigt uppdrag samtidigt som jag känner mig stolt över det vi gjort hittills. De 23 idéerna för bättre integration, som togs fram 2017, har drivit på utvecklingen så att vi idag har bättre verktyg att jobba med för att skapa trygghet i våra bostadsområden. Det är genom samverkan och samskapande som vi kan driva utvecklingen framåt.

Det känns givetvis lite vemodigt att lämna fantastiska kollegor och ett sammanhang med viktiga utmaningar. Men nu får jag i stället möjlighet att anta nya utmaningar som pensionär. Detta gör inte på något sätt att jag slutar intressera mig för hållbarhetsfrågorna men framöver blir det i en annan form än som vd inom allmännyttan.

Inom allmännyttan är vi vana att samarbeta och dela med oss av kunskap och erfarenheter för att stärka och utveckla hyresrätten. Med tanke på de utmaningar vi har i samhället med kriminalitet och social oro är jag glad att vi har valt att behålla och utveckla allmännyttan i stället för att införa social housing. Visst vet vi att de som bor i allmännyttiga lägenheter har genomsnittligt något lägre inkomst än de som bor i det privata hyresrättsboendet men alla kan bo hos allmännyttan och det är bra. Blandning i alla former skapar trygghet.

Social hållbarhet skapas genom att alla bostadsområden är trygga och lugna. Så är det tyvärr inte idag. Polisen har i Sverige pekat ut 61 bostadsområden som är särskilt utsatta, riskområden eller utsatta. Det handlar om områden där kriminalitet har fått breda ut sig och skapa otrygghet och tystnadskultur som gör att polisen får svårt att göra sitt jobb.

Varje bostadsområde är unikt med sina fördelar och sina utmaningar. Vi som fastighetsägare kan göra stor skillnad för våra hyresgäster. I ett attraktivt område är det rent, snyggt och tryggt. Hyresgästerna blir tagna på allvar och får hjälp när det behövs. För att klara det behöver organisationen anpassas efter områdets förutsättningar. I Bostadsbolagets utvecklingsområden (särskilt utsatta) har vi förstärkt förvaltningsorganisationen med en utvecklingsorganisation som fokuserar på trygghet, jobbsatsningar, läxhjälp och andra aktiviteter. Vi har också trygghetsvärdar som ökar den lokala närvaron i våra områden. Allt vi gör bör vara evidensbaserat och om det inte är det bör vi mäta effekten av våra satsningar och därmed skapa evidens.

Under vårt arbete i rådet har vi pratat mycket om hur vi kan mäta segregation och blev glada när Delmos fick i uppdrag att skapa ett index där man kan jämföra områden. Nu kommer Boverket ta över Segregationsbarometern och kommer att fortsätt uppdatera och utveckla den. Ett bra instrument att följa utvecklingen av våra bostadsområden.

Att skapa attraktiva och trygga bostadsområden är ingen ”quick fix” utan ett långsiktigt åtagande som varje allmännyttigt bostadsföretag och många privata bostadsföretag jobbar med dagligen. Tillsammans med hyresgästerna, kommunen, polisen och näringslivet gör vi skillnad. Lycka till med rådets fortsatta arbete.

Hälsningar
Kicki Björklund

Krönika av Stefan Söderlund, vd Glada Hudikhem AB

Social ojämlikhet finns i hela Sverige, även här i Hudiksvall som är min hemmaarena. Naturligtvis är utmaningarna inte lika stora som i våra storstäder men problem med utanförskap, barnfattigdom, otrygghet och även kriminalitet finns också i landets mindre kommuner. Att skapa ett samhälle som hänger samman utgör grunden för ett fritt samhälle, ett demokratiskt samhälle och ett samhälle som ger alla människor likvärdiga möjligheter att få ett gott liv. Bostaden – hemmet – utgör en kärna i människors liv och i samhällsbygget och då har vi, de samhällsnyttiga bostadsbolagen, ett särskilt ansvar.

En fråga som vi ofta återkommer till i Sveriges Allmännyttas råd för social hållbarhet är hur vi vet att de insatser som vi gör leder till resultat. Utveckling rörande exempelvis jämlikhet och folkhälsa är sådant som sker över lång tid och där uppföljning av effekter inte riktigt passar in i mallen för våra delårsrapporter.

Samtidigt behöver vi både kunna följa hur våra insatser bidrar till ett bättre samhälle och förändra vårt sätt att arbeta om åtgärderna inte har önskad effekt.

Därför var det oerhört intressant att få ta del av Anders Kesslings presentation av Delmos (Delegationen mot segregation) segregationsbarometer vid vårat senaste möte i rådet. Delmos har med stöd av forskning och beprövad erfarenhet identifierat ett antal mätetal/indikatorer som analyserar hur segregationen ser ut i Sverige idag. När vi pratar om segregation och social hållbarhet kopplas detta inte sällan ihop med invandring. Delmos har en vidare definition som säger:

”Segregation innebär att människor lever och verkar separerade från varandra. Människor med liknande bakgrunder eller egenskaper samlas då exempelvis i liknande bostadsområden, i samma skolor och på samma delar av arbetsmarknaden. Det kan handla om att människor är uppdelade utifrån socioekonomiska förutsättningar, etnicitet eller demografi (till exempel ålder eller kön). Uppdelningen kan leda till ojämlika livsvillkor och även till problem som drabbar hela samhället.”

Jag tror att det är viktigt att ta med sig den insikten annars riskerar vi att missa grupper i samhället där samhället behöver göra insatser.

I rådet för social hållbarhet kommer vi nu att utvärdera våra tidigare insatser och ta fram en plan för 2023 med målsättningen att förmedla lärdomar och lyckade exempel men också att titta djupare på hur vi inom allmännyttan ytterligare kan ta steg framåt inom området social hållbarhet till gagn för våra verksamheter, våra hyresgäster och för samhället.

Då kommer indikatorer som dom som Delmos tagit fram vara viktiga verktyg för vår förmåga att utveckla metoder och arbetssätt som bidrar till ett samhälle som håller samman.

Hälsningar
Stefan Söderlund

Krönika av Mikael Källqvist, vd på Mimer

Jag har förmånen att vara en del av Sveriges Allmännyttas råd för social hållbarhet. För mig betyder social hållbarhet att vi ska ge alla människor möjlighet att leva ett gott liv. Vi som jobbar med bostäder kan ju främst påverka själva bostadsmiljön och det gör vi som vårt kärnuppdrag. Men ibland räcker det inte att vi ordnar fina lägenheter och en inbjudande yttre miljö, det måste till mer för att förutsättningen för ett gott liv ska vara på plats.

Vad som saknas i människors liv kan vi som jobbar nära deras hem ganska snabbt upptäcka, det vill säga vi ser symptom på att något fattas eller att lagstiftning får fel eller otillräcklig effekt.

För att vi ska ha kunskap om vad och hur detta kan ändras till det bättre så jobbar vi i Allmännyttan tillsammans i ett råd för social hållbarhet. Spännvidden på frågor att jobba med är stor. Allt från den dagliga förvaltningen till hur lagstiftning om exempelvis andrahandsuthyrning och bytesrätt av bostad bör utformas. På vårt senaste möte den 10 maj gick vi igenom de förslag och tips som det tidigare integrationsrådet presenterade 2018.

Glädjande nog konstaterade vi att en del av förslagen hade gått vidare till ny lagstiftning. Det ger energi och inspiration att fortsätta att tillsammans med kollegor från hela vårt avlånga land jobba vidare med dessa så viktiga frågor. Mötets agenda innehöll även en presentation av förslagen från en statlig utredning om en socialt hållbar bostadsförsörjning. Denna utredning är på nästan 700 sidor så jag är mycket tacksam att Hanna Larsson från Sveriges Allmännytta som deltagit som expert i utredningen hade kokat ner det viktigaste åt oss att fundera över.

En reflektion efter det passet är att det kan vara nog så viktigt att stoppa förslag som kan leda fel som att komma med nya idéer. Vi pratade bland annat om förslaget att lagstifta om vilka krav som ställs vid uthyrning och att använda begrepp som ”skäliga krav” utan att precisera dessa vilket kan leda till att jurister ska göra tolkningen. Det bästa är nog att låta det vara som det är och lita på att hyresvärdarna löser det här själva utan lagstiftning.

Jag jobbar som vd i Bostads AB Mimer i den vackra staden Västerås och tycker att det är toppen att vi hjälps åt inom allmännyttan och att vi kan ta del av varandras kunskap i olika råd och nätverk. Den tid som jag lägger på detta betalar sig mångfalt genom den kunskap jag får med mig hem för fortsatt arbete på Mimer.

Jag ser fram emot nästa träff med just detta råd och är säker på att vi på sikt gör skillnad så att fler människor får bättre förutsättningar att leva ett gott liv.

Bästa hälsningar

Mikael Källqvist