Syftet med att inkorporera barnkonventionen i den svenska lagstiftningen är att stärka barnrättsperspektivet och att tillämpningen av barnkonventionen ska få ett större genomslag i praktiken. Barnrättslagen har inte en högre ställning än andra lagar, men är överordnad myndigheters föreskrifter och riktlinjer.

Att ta hänsyn till barns intressen, att låta barnets intresse väga tungt gentemot andra intressenters samt att låta barn komma till tals är bra utgångspunkter om man vill säkerställa att man följer barnrättslagen, konstaterar Åsa Schelin, boendeexpert på Sveriges Allmännytta.

Exempel på relevanta barnrättsperspektiv

Hon ger några exempel på beslut där barnrättsperspektivet är relevant för bostadsbolagens del:

– När man beslutar att bygga om en innergård, när man fattar beslut om avhysning, när man utreder ett störningsärende och när man väljer vilka produkter och kemikalier man använder i sina fastigheter. För att inte tala om nyproduktion, områdesutveckling, bygga stadsdelar, flytta städer eller riva städer.

Listan är lång och kan göras längre.

– Barnrättslagen handlar om att ta vara på barns intressen och låt dem komma till tals i alla beslut som rör dem, konstaterar hon.

Barnkonventionen nu i svensk lag

Sverige skrev under Förenta Nationernas (FNs) konvention om barnets rättigheter redan 1990, och var därmed redan innan den nya lagstiftningen folkrättsligt bundet att förverkliga konventionen. Sveriges åtagande i sig har alltså inte förändrats, utan det är konventionens ställning som svensk lag som är ny.

För att leva upp till sitt åtagande att uppfylla barnkonventionen kan nationer transformera (omforma) befintlig lagstiftning för att ligga i linje med barnkonventionen. Så har Sverige arbetat innan den nya lagstiftningen. Ett annat sätt att fullgöra sitt åtagande är att inkorporera barnkonventionen, det vill säga skriva in konventionstexten i lagstiftningen, vilket Sverige nu valt att göra.

– Det innebär inte att transformeringen av befintliga lagar upphör, tvärtom är förhoppningen att den nya lagen ska bidra till att transformeringen av den övriga lagstiftningen ska ske i en snabbare takt än hittills, förtydligar Åsa Schelin.

För att underlätta det arbetet har regeringen utsett en särskild utredare med uppdraget att kartlägga och belysa hur svensk lagstiftning och praxis överensstämmer med barnkonventionen. Utredningen beräknas redovisa sitt arbete senast den 15 november 2020.

Att barnkonventionen nu givits ställning som svensk lag förtydligar domstolarnas och rättstillämparnas (se förklaring nedan) skyldighet att beakta barnets ställning som bärare av egna rättigheter. Det understryker vikten av att beakta barnets rättigheter i alla beslut som berör barn, och gör det möjligt att pröva konventionen i sin helhet som svensk lag.

Vem ska följa barnrättslagen?

Det är i grunden statens uppgift att se till att barns rättigheter efterlevs i Sverige. Barnrättslagen ska säkerställa att barnets rättigheter uppfylls på alla nivåer inom offentlig verksamhet och att domstolar och rättstillämpare på alla nivåer beaktar dessa rättigheter i alla ärenden och beslut som rör barn. (Med rättstillämpare avses även tjänstemän och beslutsfattare inom offentlig verksamhet som tillämpar svensk rätt i praktiken.)

Barnrättslagen omfattar dock också organisationer som har uppdrag från stat eller kommun, och barnets bästa ska beaktas vid alla åtgärder som rör barn – både om de vidtas av myndigheter, offentliga och privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar och av riksdagen.

Konventionens uppbyggnad och innehåll

I barnkonventionens inledande artikel definieras barn som varje människa under 18 år. Konventionen i sin helhet består av 54 artiklar, och av dessa utgör 42 den nya barnrättslagen. Eftersom artiklarna 43–54 handlar om hur konventionen ska följas upp och implementeras har de lämnats utanför lagstiftningen.

Konventionen har fyra huvudprinciper som ska fungera som grundpelare, som de övriga artiklarna lutar sig mot:

• Alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter. Ingen får diskrimineras. (Artikel 2)
• Vid alla beslut som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. (Artikel 3)
• Barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling. (Artikel 6)
• Barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Hänsyn ska tas till barnets åsikter, utifrån barnets ålder och mognad. (Artikel 12)

Detta är en kort version av artiklarna, hela texten och samtliga artiklar finns att läsa här

– Det är viktigt att ha i åtanke att konventionen är tänkt att gälla i sin helhet, där varje artikel hör samman med de andra, framhåller Åsa Schelin.